Då kom vi i mål. Bara det en seger i sig men ska man tro Hans-Daniel så var det mer tur en skicklighet och vi ska vara tacksamma att tävlingen inte var 2 km längre. Det blir smärtsamt tydligt att vi har kört lite för lite för att kunna hänga med på riktigt men trots det kan vi inte vara annat än nöjda.
Det var tight på SS1 och vi la ett par sekunder i stenbrottet där vi inte hade de mest vägvinnande linjerna. Vad vi gör på SS2 kan jag inte svara på, men tiden var långt ifrån någon kioskvältare men efter att ha väntat i nästan två timmar blir man lite däven och vi tände helt enkelt inte till ordentlig. Tände till hade i och för sig både skogen och en stackars ungdomsåkares Volvo gjort så det både räckte och blev över. Efter att ha väntat ytterligare nästan två timmar innan vi kunde dra igång SS3 började vi med att få stopp i starten. Även om både jag och Stiener justerat karosser på Ubbaboda-sträckan tidigare så får det inledande promenadtempot kanske ses som ett tecken på överdriven respekt. Blev dock bättring mot slutet.
Sista sträckan är en riktig höjdare och mot slutet var det nära vid mer än ett tillfälle. Ett tecken på att vi började få upp farten (eller bli trötta för det blev en lång dag!)
Nu blir det ett litet,icke tidsbestämt tävlingsuppehåll
