Vilda Ryd Racet

Ja, se där ja, se där ja. Nu kom vi i mål igen. Tre utav tre i år i inte fy skam eftersom det var en total nolla i protokollet förra året. Det var dock ett tag sedan vi körde, i början av maj för att vara exakt och då kan man inte ha för höga förväntingar när konkurrenterna består av fullständiga galningar bakom ratten som verkar sakna allt tänkbart vett i skallen när det kommer till bilkörning. Vilda Ryd Racet bjöd precis som de senaste veckorna på regn och stundtals i häftiga mängder. Vi däremot bjöd på allt mellan himmel och helvete. Det började bra på SS1 och 2 men sen kom genomklappningen på SS3. Vi "tappade det" som det brukar heta, på båda sidor om kardantunneln. Efter denna genomklappning var det svårt att komma tillbaka i körningen med någon ordning och reda. Hellman (eller Hell Man - låter mer hårdrock) fick bra ordning på notläsandet mot slutet vilket var positivt då det var blott andra gången han läser noter. Sen ska man köra efter dem också, men det är en annan femma och det ligger nog mest på föraren att sköta den biten. Efter den starka inledningen, 23:a totalt efter SS2 rasade vi ner till en slutlig 17:e plats i klassen och någonstans runt 35:a totalt. Det blev tufft mot slutet av dagen. En misstänkt spricka i bröstbenet gjorde de sista sträckorna, framförallt den sista, närapå outhärdliga och att lyckas att ta sig in och ut ur kupén var fan en seger i sig själv. Bilen är dock hel, bortsett från en krökt bärarm bak efter att ha slagit i höger bakhjul i något vid sidan av vägen liggade bråte. Har inte riktigt fått kläm på hur man kör Grupp-H. Det skjuter ju på så förbannat att man ju inte hinner med att korrigera för alla potentiella faror som uppstår längs vägen.
Det kommer en längre rapport från dagen med närmare analyser och bortförklaringar när tid finnes.

Nu väntar WACKEN OPEN AIR i nästa vecka. Fem dagar när det blir Faster, Harder, Lauder!

Nya problem

Det uppdateras sparsamt just nu men det beror enbart på att tiden inte räcker till. Jag bor just nu utanför Osby och driver sommarkollo för barn och ungdomar med neuropykiatriska funktionsnedsättningar under hela juli månad. Men hålla sig ifrån rally går inte och vad kunde vara bättre än att låta "kollokidsen" åka lite rallybil samtidigt som den nyrenoverade Highspeedmotorn kunde få sig en liten provtur. Liksom 2009 ställde Sune Jönsson sin väg till förfogande och de åtta kollodeltagarna skulle få sig en resa de sent skulle glömma. Nu bar det sig inte bättre än att redan under den första repan rasade spakstället ihop och det var slutkört för dagen. Nu tackar jag min lyckliga stjärna att det finns personer som Lars Servin och Johnny Ottosson som såg till att både deltagare och vuxna barn (=ledare) fick åka rallybil. Alla var supernöjda och ett enorm stort tack till Lars och Johnny. För egen del tar vi nya tag med ett helt spakställ i Vilda Ryd den 30 juli.