måndag 30 april 2012
Gunnars Motorsport
Tirup Service fick som sagt återigen containern på liften hemma i verkstaden. Nästan som dess andra hem. Thommy, lugn som vanligt, kunde medan jag jagade på Steiner runt Garnisonsområdet i Hässleholm konstatera att det blivit en hel del skador. Kardanen hade fungerat som en plog och grävt ner sig i den nordskånska myllan och med det även skadat innanmätet i bakexeln. Slutväxel och pinjong, grejor som var helt nya efter haveriet på träningen för en månad sedan var kass. Ridå. Nu finns det dock folk som hjälper till när det kniper så det ser trots allt ut att bli race i Älmhult på lördag för vår del. Stort tack!
Kong Christian Race
Med startnummer 201 kändes det nästan som om man tagit klivet dryga tiotalet år tillbaka och stod och viftade med en nybakad C-licens bredvid sin då nya fina Voc 242. Tider har dock förändrats men nu var det återigen dags att få starta bland de sista då Grupp-H startade sist i fältet. Inga problem enligt mig, det är ju där man brukar hamna efter tävlingen så varför inte bara ta platsen direkt från första början.
Det skulle bli permiär för Alice. Premiär med roadbook, med tidkort och med noter så det var en mycket nervös tös som redan tio minuter efter anmälan höll på att ge föraren psykbryt genom ett ihärdigt klickande med diverse pennor. Nu är jag dock van från jobbet så "störiga 17-åringar" kan lät filtreras bort och ersättas med lugnt havsbrus. Dags för tävling.
SS1: Vad säger man. Lugnt och stillsamt och bara känna på materialet. Jag har inte kört sedan TV-Svängen i september så några större förhoppningar hade vi inte. Alice gjorde ett hästjobb i högersoffan och rabblade noter som hon inte gjort annat. Viss korrigeringshjälp under sträckan men hon tappade aldrig bort sig och varje not kom och inte bara det, de kom även på rätt plats. Otroligt när man tänker på det. 33:e tid på sträckan totalt kanske inte låter så spännande men sekundlika med Stefan Jonsson och Jocke Kristiansson och före bl.a. de båda Växjö-940:orna med Janne Kristiansson och Fredrik Karlsson tycker jag är klart godkänt. Jävligt roligt var det om inget annat.
SS2: Längre, 10,3 km, och något krokigare sträcka och nu varnade jag Alice för att det kanske kunde bli svårare och att hon kanske inte kunde räkna med att klara hela sträckan utan att komma av sig. Inte helt ovanligt så hade jag helt fel, också något man lärt sig genom jobbet. Noterna levererades på samma sätt som på SS1 med viss korrigeringshjälp. Eftersom jag lade mer fokus på att stötta Alice än att fokusera på att köra bil fick själva bilkörandet klaras med den lilla rutin man har. Det verkade dock vara ett bra koncept, att inte tänka, för körningen stämde över förväntan och resulterade i 31:a tid totalt på sträckan. Några sekunder efter Anders Lindström men det är ju kanske helt rimligt. Vi höll en total 29:e plats efter två SS.
SS3: Krokigare sade de som körde mer än 300 meter. För vår del tog det tvärstopp när ett fäste till bakaxeln gick av och axeln lossnade. Trist men vi hade roligt så lämnge det varade.
The Container Crüe
Det skulle bli permiär för Alice. Premiär med roadbook, med tidkort och med noter så det var en mycket nervös tös som redan tio minuter efter anmälan höll på att ge föraren psykbryt genom ett ihärdigt klickande med diverse pennor. Nu är jag dock van från jobbet så "störiga 17-åringar" kan lät filtreras bort och ersättas med lugnt havsbrus. Dags för tävling.
SS1: Vad säger man. Lugnt och stillsamt och bara känna på materialet. Jag har inte kört sedan TV-Svängen i september så några större förhoppningar hade vi inte. Alice gjorde ett hästjobb i högersoffan och rabblade noter som hon inte gjort annat. Viss korrigeringshjälp under sträckan men hon tappade aldrig bort sig och varje not kom och inte bara det, de kom även på rätt plats. Otroligt när man tänker på det. 33:e tid på sträckan totalt kanske inte låter så spännande men sekundlika med Stefan Jonsson och Jocke Kristiansson och före bl.a. de båda Växjö-940:orna med Janne Kristiansson och Fredrik Karlsson tycker jag är klart godkänt. Jävligt roligt var det om inget annat.
SS2: Längre, 10,3 km, och något krokigare sträcka och nu varnade jag Alice för att det kanske kunde bli svårare och att hon kanske inte kunde räkna med att klara hela sträckan utan att komma av sig. Inte helt ovanligt så hade jag helt fel, också något man lärt sig genom jobbet. Noterna levererades på samma sätt som på SS1 med viss korrigeringshjälp. Eftersom jag lade mer fokus på att stötta Alice än att fokusera på att köra bil fick själva bilkörandet klaras med den lilla rutin man har. Det verkade dock vara ett bra koncept, att inte tänka, för körningen stämde över förväntan och resulterade i 31:a tid totalt på sträckan. Några sekunder efter Anders Lindström men det är ju kanske helt rimligt. Vi höll en total 29:e plats efter två SS.
SS3: Krokigare sade de som körde mer än 300 meter. För vår del tog det tvärstopp när ett fäste till bakaxeln gick av och axeln lossnade. Trist men vi hade roligt så lämnge det varade.
The Container Crüe
måndag 23 april 2012
Uppladdning
Då är årsdebuten nära. På lördag närmare besämt. För att vi inte ska komma helt oförbredda till "Kongen" blev det ett par mils körning i ösregnet i söndags. Körning i ytterst moderat tempo med vår lilla Polo så att Alice kunde få lite mer notträning. Vi körde Bästekille backar utanför St:Olof ett par gånger och Frörum utanför Skåne Tranås ett par gånger. Lyckades även köra fel på Spjutstorp men det håller vi tyst om. Felkörningar är inget som stärker teamkänslan direkt. Målsättningen på lördag är att ta sig runt, det har förvisso visat sig svårt tidigare men det är en rimlig målsättning. Alice gör ju inte bara premiär med noter utan även premiär i skogen. Hon har givetvis varit i skogen någongång i livet men det är första gången i en rallybil.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)