Dackefejden

Vi hade målsättningen klar inför Dackefejden i Växjö. En tempoökning skulle till och bilen skulle hålla ihop till mål, precis som den gjorde i Karlskrona. Det började spännande på redan på SS1. Redan i andra svängen blev vi nedvinkade då Tallebo Racings Fredrik Carlsson, som startade i bilen före, dansat av med sin 940. Ryktet säger att det dessvärre såg lite dassigt ut. Inte första gången i år vi blir nedvinkade - senast i Karlskrona låg Tallebo-Volvon uppochner mitt på vägen. För egen del åkte vi, i mitt tycke, på i ett ganska bra tempo men det skulle bli lite för bra tillslut. I en vänster med en liten berghäll på innern blev det snurr på möget. Blev lite för brett och så gjorde jag som jag gjorde med "vocen", dvs. bara klev på för allt vad det var värt och det fungerade inte. Snurr, backning och trix och så var massor av tid förbrukad. Tappade rytmen helt efteråt och var på det hela taget inte helt nöjd. SS2 fungerade klart bättre. Inga snurriningar eller annat knövel. Tyckte dock inte det kändes något vidare bra här heller utan mest tamt och oinspirerat. Alice tyckte dock att det mest var sura miner och så jävla sakta hade det minsann inte gått. Ett par sekunder för långsamt kanske men 28:e tid totalt var ändå helt OK. Men orosmoln började hopa sig. I mål-TK:n hördes ett väldigt missljud från växellådan. Tvåans drev lät inte bra. På sträcka tre blev det återigen mest strul. Tvåans växel försvann ganska omgående och det fick till följd att det blev att åka på trean och fyran. Inga problem men i ett vägbyte med en höbal på innern blev det problem. Tänkte åka på trean igenom men insåg att det var smalt, spårigt och inte alls lämpligt för den fart vi hade tänkt oss. Istället blev det röra och ettan slets i. Det blev som att dra handbromsen och höbal kom ivägen. Ut på ängen och vända och återigen försvann en massa tid. Resten av sträckan gick OK. Fungerade i stort sett bra med bara tre växlar även om det ibland blev lite svårt att hålla farten uppe i vissa 2:or. Alice fick känna på hur det är att bläddra för många blad i nothäftet på en gång så det blev utan noter de sista enochenhalv-två kilometrarna. När vi kom till mål blev det dock inte mer kört. Fick först inte i någon växel alls. Fick i trean men den är tuff att starta på. Fick tillslut i ettan men det lät inte heller något vidare bra. Bara att rulla till sidan och återigen "call it a day". Vårsäsongen har inte varit helt problemfri om man säger så. Vi tar dock nya tag i Hässleholm i Augusti. Håller det bara och vi får lite körning så kommer säkert tiderna också. Tycker att Håkan Tagesson är ett bra exempel. Kör mycket och det verkar hålla och han äter sig för varje tävling högre upp i listan. Vi tar efter...

Staffanstorps Motorshow

I helgen var det utställning på Staffanstorps Motorshow. Det är företrädesvis äldre bilar och mycket jänkare, snus, rockabilly och skinnväst. Diskussioner pågick som bäst under dagen hurvida skinnväst ska vara något för Arlövs MC istället för som alla andra klubbar komma dragande med en fladdrig vindjacka. Men en motorsporthörna får de plats med för oss som inte bara putsar på våra bilar utan även med hjälp av naturen sakta men säkert bryter ner dem. Även om David Olssons Renault och bröderna Ekdahls "vocare" inte ser ut att ha blivit angripna av dessa naturlagar. Ännu. Mycket folk och bra väder. Lite bilder från dagen ligger i galleriet

Karlskronapokalen

Ja vad säger man. Har aldrig varit så nöjd över att bli totalsist i en tävling. Bilen höll hela vägen och för första gången sedan i juli förra året kunde vi för egen maskin ta oss hela vägen till mål. Som vanligt var det krokigt värre, som det ska vara i Blekinge, och med tanke på att jag kört två sträckor sedan september och Alice åkte två sträckor totalt i sin karriär kan vi inte vara annat än nöjda om man tittar på de tider vi klämde fram. Framförallt de två sista sträckorna där Alice fick bra ordning på noterna och chauffören vågade gasa lite. Fortfarande en bit efter men ingen total katastrof. Att vi blev sist berodde på en frisk satsning på SS2 som bar hela vägen rakt ut i den blekingska naturen. Hjärnsläpp, eller vad det nu kan ha varit. Vi tappade ca 12 minuter på den lilla men ack så kostsamma naturupplevelsen. Eftersom vi körde väldigt lite senast i Älmhult kan man säga att vi maximerade upplevelsen i Karlskrona. Vi valde att bege oss till Karlskrona redan under fredagen och tillsammans med team Berglund, som också valde att maximera vistelsen i skogen på SS5, inta ett av Karlskonas vandrarhem. Medan The container crüe laddade inför kommande uppgift med öl och korv kom VM-åkande Ramona Karlsson med en skål fruktsallad. Är det knepet, fruktsallad? Nä, riktiga män (nu är förvisso Ramona kvinna) kör bil utan GPS och laddar med malt, hulme, jäst och vatten. Sen blir man förvisso också sist! The Container Crüe