Kanonen...

Tillsammans med Harrysson inleddes säsongen och tillsammans med Harrysson skulle den avslutas. Seger i premiären Hörby och seger i avslutningen i Eslöv. Så var iallafall planen. Der schwarze panzer wagen vi körde i Hörby har under säsongen sålts vidare och numera är det en blank, vit skapelse av modell 940 ur Volvos sortiment som team Panzer Elite skulle mobilisera styrkorna med. Under rekognosceringen, som gjordes med min VW Polo med stötdämpare som cykelpumpar och gummibussningar torra som skorpmjöl kunde vi glatt konstatera att det var ett bra sätt att vinna på. Kändes helt rätt. Hade i stort sett redan hällt upp och provsmakat skumpan och jag tror inte ens att Mats Andersson vågat plocka ut en lika kassaskåpssäker seger. Det som skiljer Mats och Harry åt, vågar jag påstå utan att ha åkt med Mats, är att Harry är strået vassare i den så viktiga uppladdningsfasen medan Mats kanske har ett visst övertag när det kommer till själva körningen.

Fullt fokus på SP1 och Harry lät 940n smaka på ordentliga häng på det mer än lite hala provet. På SP2 och 3 kuggade vi i tvåan(!) också och nu var det ordentlig satsning och ordning på grejorna. OK, Harry visade tydlig styrka även i körningsfasen vilket borde innebära att vi nu var mer än fulländade. Fulländade var dock mer än vad vi kunde säga om baksulorna. På SP4 tog de tvärslut och samtidigt som däcken var på väg ut var lyktstolparna på väg in. När fästet inte längre kunde mäta sig med 940:s framfart höll hela härligheten på att ta ände med förskräckelse. Toppade med att riva en kon i målgården och nu genomgår föraren i den vita stridsvagnen ett total metamorfos. Lugnt, stillsamt, tryggt är ett minne blott och istället är det en något mer upprörd stämning tillspetsat med okvädesord så grova att inte den sliskigaste blaskan eller ljusskygga hemsidan skulle publicera dem.

Nya mackor på inför SP5 och även om det återigen var något lugnare i kupén blev det återigen lite för bra och ytterligare en kon kom i vägen när vagnen placerades något utanför målgården. Även i högerstolen började tydliga svaghetstendenser visa sig. Uppladdning i form av i stort sett dygnetruntarbete dagarna innan tävling och när orken tröt kom febern som ett brev på posten under lördagseftermiddagen. Då stod fortfarande ett par timmars jobb för dörren innan rallyuppladdnigen inför söndagen kunde börja. Om utbrottet nått höga höjder i målet på SP4 sprängdes alla gränser på richtersskalan i målet på SP5. Den trötte kartläsaren vågade i kulspruteelden inte komma med några lustiga kommentarer, stöttande inlägg eller manande uppmaningar utan gjorde bäst i att hålla klaffen och sitta still om det inte skulle bli apostlahästarna tillbaka till service och kartläsarlöst på avslutande SP6.

Sista sträckan och nu var det återigen full satsning som stod på agendan och det gick bra. Riktigt bra. Men frisk ingångshastighet in i den lille avstickaren genom "grindahollet" innebar återigen att solida föremål var på god väg att åberopa intrång i Panzer Wagens högersida. Harry höll sig dock lugn och valde, är jag tacksam för, att inte försöka klara utgången ur avstickaren utan valde ett något kostsammare alternativspår. Trots denna miss en bra tid. Totalt blev det en tredjeplats 7 sekunder efter Berglund och 5 efter Tom. När jag påpekade att utan de två konerna hade vi vunnit hängde högerkroken löst!

...They are the Panzer Elite, born to compete, never retreat
(Ghost Division)
Living or dead, always ahead...