Summering

Med ytterligare en DNF i Asarum kan vi konstatera att ytterligare en rallysäsong nått sitt slut. Det som befarades vara ett kostsamt motorhaveri som med största sannolikhet inneburit ett långt tävlingsuppehåll var nu inte allvarligare än att jag lyckats fäkta till automatsäkringen till bränslepumparna och därmed på ett resolut sätt strypt tillflödet. Det var ett par väl valda svordomar inombords över den egna oförmågan och dumheten. Om vi kör Vilda Ryd Racet i november återstår att se, annars är det finito för i år. 2014 kommer bli ett mellanår och vi får helt enkelt se om, var och när vi kommer till start. NOA909 skall dock få mycket välbehövlig kärlek och frågan är om inte den röda färgen har gjort sitt i Schönström Motorsports vagnpark. Det som började, inte allt för framgångsrikt, med LAS076, fortsatte med något större framgång med NZK455 får kanske gå i graven med den nuvarande containern. Utöka vagnparken ska vi dock göra till 2014. Risken finns att det kanske blir tomt på gården annars.

Bättre idag...

...om det var deppigt värre igår med misstänkt motorstrul är det desto positivare idag. Man kan ju kolla att alla säkringar är hela, speciellt de till bränslepumparna! Rallyvärlden blir alltså inte av med oss riktigt än.

Kort från ekratten

Kort sammanfattning. Först blev det haveri i motorn på 940n och på vägen hem var det dags för 945an. Toppendag med andra ord.

Inför AMC-Rajset

The Kannan hugger på söndag sten i Dalby och mästerskapsledande Ekdahl är jagad. Pontus och Hans-Daniel plockade in poäng i TV-Svängen om minskade därmed luckan något. Frågan är om de kan plocka ytterligare på Ekdahl eller om han istället drygar ut inför avslutningen. Steiner är het. Alla vet att post inte delas ut av sig själv, utan att bakom ratten i varje postbil sitter en brevbärare med ett tydligt uppdrag och Berglund kan väl knappast acceptera att få stryk av Ekdahl två gånger på raken.

Bakom jagar Daniel "DSG" Ekdahl. Var på god väg i Örkelljunga men det blev tunt med växlar i gierkassen och återigen en besvikelse. Men det är som Erik Harrysson så fint uttryckte det -"det är bara att bryta ihop och komma väl förbered till nästa nederlag". Om Jörgen Lundgren opererat in järnspett i näven låter vi vara osagt men nu om inte förr är det dags att plocka lite poäng. Det samma gäller för Martin Andersson. Totaltvå förra året i AMC-Rajset inbjuder till höga förväntningar men Martin opererade in en björk i BMW-kupén i Örkelljunga, en operation som dessvärre dödade patienten för gott. Nu är det Opel Ascona som gäller och frågan är om Opeln, hur gärna än Tommy motorbloggaren vill, önskar, tror och hoppas, kan mäta sig med BMWn. Bakom dessa återfinns "THRS" och Bronk som båda hoppas röra om i poänggrytan.

Ekdahl påstod att jag gett upp hoppet om Kannan.

Lyckad insats

En del av släkten Schönström var på plats för att bevittna TV-Svängen. Farbror Jan, som körde TV-Svängen för hundra år sedan, kusin Niclas och Niclas son Sebastian. Jan drog någon gammal anekdot från någon TV-Svängsstart och då kröp det även fram att teamchef Schönström forcerat något staket i TV-Svängen årgång -68 med sin Amazon. Märkligt, han som är så perfekt. Niclas ansåg att min inställning att ta det lugnt passade en förlorare och Sebastian förevigade en misslyckad kurvtagning på Stänkelösa. Tveksamt om jag imponerade på någon av dem.

Seedningslistan för söndagens AMC-Rajs är klar. Det är som sagt seedat startfält och vem går ut först? Just det "Rynge räcern".

Ekdahls DSG Volvo-edition ser het ut. Han kan om inget annat hålla bägge händerna på kringlan och går det för fort kan han alltid välja att "dreva ner"

Tv-Svängen

Om Marcus Ekdahl är nöjd med vad herren ger ställer jag mig mer tveksam till tilldelningen den senaste tiden. Jag tror att jag ska lägga lite tid under kommande vecka på leta upp vår herre, och när jag hittat karljäveln ska jag köra ner psaltaren så långt att karl inte vet om han ska hosta upp den eller skita ut den (ursäkta men är trött på leveranserna från den övre makten)

TV-Svängen började på sämsta sätt. Redan på väg ut till SS1 började motorn gå på tre cylindrar. Detta löste sig men det blev stressigt värre för att hinna in i TKn. Redan efter ett par hundra meter höll vi på att köra rakt fram i en sväng när bromsarna inte tog ordentligt. Detta höll i sig hela sträckan och Cristofer påpekade att det var tamt och osäkert i inbromsningarna. Tro fan det när inget händer när man trycker på pedalen.

SS2 Stänkelösa är en riktigt fräck och tuff sträcka. Synd bara att den blir så otroligt sönderkörd på sina ställen. Utan ordentliga bromsar fortsatte "tösakörningen" och i en höger 2 minus körde vi rakt fram ut bland sly och småbjörkar. Inga skador förutom på psyket. En kilometer senare varvdet dags igen, återigen gick det för fort och inte gick det att få stopp på härligheten. I med ettan (motorbroms) lite ryckande i handbroms och alla andra spakar och reglage men Volvon stod på tvären över hela vägen och snurrningen var ett faktum. Sträckan var som sagt bitvis dålig och på transporten till service fick vi stanna för att lokalisera ett skrapande missljud från bakvagnen. Hitta inget speciellt utan körde vidare men när vi kom till Hörby rann bensinen ur bilen. Vi kör med originaltank och den hade fått en smäll från något på vägen (sten) och flyttats över mot kardanstången som legat och slipat mot tanken. Till slut gick det hål. Nu är vi mest glada över att skiten inte brann upp.

Åkte ut för att titta på avslutande SS6 och här kunde det bli obehagligt. När Erik Telehagen är på ingång kommer en lösspringande hund ut från skogen och sätter sig i vägkanten. Vi inser att vi inte hinner springa bort och dra bort hunden (en stor rotweiler) utan kan bara hoppas att hundan stannar i vägkanten och inte springer ut på vägen. Det är inte många centimerter mellan hunden och Hondan. Ägaren till hunden fick sig en nätt tillrättavisning och snabb instruktion i användande av koppel