För alla er som av någon anledning inte tar del av Arlövs MCs eminenta klubbtidning får ni nu läsa senaste numrets julalster.

Juletid. En tid för avkoppling och eftertanke eller en tid av komplett sammanbrott i en annars välfungerande vardag. Oavsett om man gillar julen eller ej är det omöjligt att låta den passera obemärkt. Det ska bakas, syltas, malas, ätas och drickas och allt skall vara stöpt enligt julens traditioner. Julgran måste man ha. Den skall köpas, den ska bäras in och den ska kläs med pynt. För varje steg närmare vardagsrummet, eller var i hemmet man nu placerar granen, kommer den lämna efter sig ett karaktäristiskt minnesmärke som ett bevis på den julefrid den bidragit till att skapa. Granen är inte tänkt att transporteras i bil. Den är inte tänkt att transporteras över huvud taget men det är en annan femma, men valmöjligheterna är för de flesta få vilket föranleder att julen är en lysande tid för invändig bilvård. Granen har inte bara lämnat barr efter sig utan även lämnat ett ytterst bestående märke av kåda på baksidan på det fällda baksätet. När granen burits in och ut ur bilen och senare fått sin tilltänkta placering i hemmet är andelen barr som lämnat granen bara en försmak på vad denne symbol kommer lämna efter sig efter en eller ett par dagar i rumstemperatur. När julen passerat klipps den nu bleka kopian av den hos försäljaren så pigga granen ner och placeras i säckar och körs till återvinningen.

Vad har då detta med rally att göra? Ingenting om inte granen är en vit Volvo 244 som inhandlas av en inte ont anande försäljare för att byggas om till rallybil. Försäljaren var inte en bilskojare utan en äldre herre som ömt vårdat sin ögonsten. Ögonstenen som var helt fri från rost och alla andra skavanker en gammal Volvo 244 drar på sig genom åren blev det perfekt ämnet för att förvandlas till rallybil. Från kylan in i garagets varma vrå flyttas den "vite springaren" och likt granen lämnar den allt mer avklädda Volvokarossen delar efter sig. Efter en vinters byggnation rullar i slutet av mars en välpolerad rallyskönhet ut ur garaget. Den äldre herrens livsverk var numera rallybil i utställningskick signerad Tirup Service.

Rallysäsongen 2003 skulle bli säsongen med stort S. Tillsammans med Fredrik Albertz (numera aktiv folkraceförare i klubben) var målsättningen högt ställd med Volvo Originals Sverige Serie som prio ett. Alla grustävlingar i serien samt södras distriksmästerskap skulle köras. Budget till säsongens tävlande var till stor del säkrad genom hjälp från alla tänkbara håll i släktskaran. Det såg på förhand riktigt bra ut. De sista skruvarna spändes samma dag som första provturen togs i RS-tävlingen Vikingadansen i Trelleborg. Vilken bil. Skillnaden mot den gamle LAS 076 var enorm vilket å andra sidan inte var det minsta märkligt då den bilen var mjuk som gelé efter åtskilliga mer eller mindre brutala turer utanför vägen. Vi fortsatte med asfalt när vi tacklade Lille Mats i Hässleholm. Här körde det numera väl sammansvetsade paret Schönström/Albertz för solklar seger och när alla andra körde ert varv för lite var segern i hamn. Men till 2003 års upplaga av Lille Mats gällde den numera vedertagna regeln två varv och inte tre som vid tidigare års tävling. Resultatet blev en jumboplats och stukat självförtroende redan i säsongsupptakten.

Nu var inte asfalt det vi skull köra utan kördes mest som en test av det nya vapnet och med Kong Christian Race skulle det äntligen bli gruspremiär. Tävlingen skulle bara gälla som en genomkörare inför nästkommande helgs deltävling i Sverige Serien i Älmhult och därför grämer vi oss inte över en snurrning med tillhörande backning(ar) som kostade nästan en halvminut och ras i resultatlistan.

Dags för Älmhult och en ordentlig tempoökning. Vi blev varnade för ett "indianöverfall" på sträcka 1. Ett överfall som blev Waterloo för åtskilliga av de startande. Vi sparade inte på materialet och det var full satsning från första metern. På väg mot "indianöverfallet" och Fredrik lyfter ett varningens finger  "uppe på krönet är det". Farten är hög och med fulla ställ vräks Volvon runt svängen med höger bakhjul och bakskärm långt ner om dikeskanten. Inget släpp. En kilometer senare kör vi med punktering på höger bakhjul och irritationen växter. Vi tappar 20 sekunder på sträckan vilket i sammanhanget var lindrigt.

Som 22 åring utan vett i skallen skulle vi köra in den förlorade tiden och om det var full sula på sträcka 1 var det tokladd på sträcka 2. Det gick strålande i ca 7km. Visst vispade vi i alla dikeskanter och "lånade" decimetrar lite varstans. Sen tog det slut. Det fanns inget mer att låna och i dikeskanten låg en stor sten som vände hela härligheten över ända. Volvon gjorde åtskilliga kullerbyttor och lämnade ett distinkt spår av krossat glas, plastbitar och deformerad plåt efter sig på sin rullningsfärd genom den småländska skogen. Drygt fyra varv senare blev det tyst. Helt tyst. Den tidigare så fina Volvon var död. En lång arbetsprocess krävde bara ett par sekunder att tillintetgöra. Resterna av vraket placerades  i säckar och kördes till återvinningen. Resten är som man säger historia.

God Jul
Ola Schönström

GOD JUL

Vi önskar alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År. Highspeed är i princip färdig med motorn och det skulle enligt Björn "Mr Highspeed" bli en liten julklapp utöver renoveringen. Återstår att se vad det blir.

När vi ringde och frågade när vi kunde hämta motorn fick vi som svar "- jag kommer ner med den". Där sparade vi drygt 80 mil. Det är service.

Tirup Service och One-Tech jobbar i garaget så att vi kan leka även 2015. Utan dem hade det inte blivit mycket kört.

Status november 2014

NOAs spis är hos Highspeed för översyn och Mr Highspeed ville uppdatera. Det kanske blir uppdatering inför 2015. Hytten ska få sig en ordentlig översyn då den liknat Folkracebil under 2014 med en ny lackering som har historiska kopplingar.

Sist men inte minst kör vi 2015 som vi avslutade 2014 med Daniel Borgqvist.

Uppdatering

Vi jobbar mot framtida rallysäsonger men ligger just nu lågt på sidan. Kommer dock rapporter inom kort.

Kannan är avslutad

Jag kan inget annat göra än att lyfta på hatten till den historiska segraren i Arlövs MCs, på lokalbasis, mycket omtalade klubbmästerskap The Kannan. Daniel Ekdahl är den förste genom historien som blir klubbmästare i Arlövs Motor Club utan att tävla eller för den delen vara medlem i klubben. Kannan körs sedan två år tillbaka tillsammans med Lunds Auto Club och i år blev det Lund för hela slanten. Lillasyster 1:a, "Bronken" 2:a och storasyster 3:a. Efter en snabbanalys ser den observante att segraren verkligen fick upp farten ungefär halvvägs in i säsongen. Vet inte vad som låg bakom denna tempoökning men kartläsaren sägs vara minst 50% av en framgång och jag syftar inte på den galoschprydde "röris" som är den ständige sekreteraren. Nej, galoscher blev inte årets plagg 2014 heller, men "röris" kanske är före sin tid (eller 50 år efter)

Inför Kanonen

På söndag skall det avgöras. Eller rättare sagt, det är redan avgjort ur AMCs synvinkel. The-Kannan kan under inga omständigheter hamna i AMCs händer. Frågan är hur det kunde blir så här. Det finns givetvis inga enkla svar på en så pass komplex fråga men om man ändå skall mejsla fram några huvudsakliga skäll till detta så kan vi börja med att konstatera följande;
En del förare hade inte sina värjor slipade under säsongen och valde att helt avstå från någon form av duell (läs Martin, Christer och Cristofer).
Andra plockade i elfte timmen fram en tillsynes välslipad sabel men dessvärre av bristfälligt stål som inte gav någon större utdelning (läs Steiner)
Ett säkert kort i "Kannan" har annars varit Volvo 940. Även de tål dock inte hur oöm behandling som helst (läs Berglund) och i garaget har inga tävlingar vunnits. Det är nedslående att konstatera att mina anledningar till utebliven framgång är ytterst diffusa.

På söndag skall jag dock kasta mig in i leken igen. I högerstolen hos Rally Harry Loeb. Je suis Daniel Elena et ja champion du monde mére (de ni)

The-Kannan

Just nu ligger fokus på jobb, enbart. När tid finns till annat finns ingen riktig motivation så vi får förlita oss på andras goda vilja, ork och intresse. Därför får min far tillsammans med Tomas Celander åka med turné och lämna motorn hos Highspeed och växellådan hos "Lillen". Betvivlar att det blir långtråkigt.

The-Kannan hamnade inte i Rynge i år heller. Mer om detta kommer inom kort men en outsider har seglat upp i "spissen" efter seger senast i Kristianstad.

Over and out - TV Svängen

Då var det slut för denna gången. TV-Svängen i Hörby skulle avverkas innan NOA parkerades i garaget, en tävling som genom åren bjudit på lite av varje men oftast strul. Tillexempel slutade 2004, 2005 och 2007 alla utanför vägen i varierad grad. I detta sista försök till framgång 2014 hoppade Björn Borgqvist från Olofström in som kartläsare. Björn är rutinerad och mycket duktig vilket lade all press på chauffören om det skulle bli någon framgång. Det tog dock bara tre svängar på SS1 innan bromspedalen försvann i botten. Som att trampa i en mjuk skit. När det gick fullt på "fyran" ner mot ett vägbyte, folk står rakt fram i vägbytet. Ett fladdrande ATA-band är allt som ska rädda dem om någon missar inbromsningen. Inget händer. Trotts att vi står på bromsen fortsätter NOA i oförminskad hastighet mot vägbytet. Lite lätt panik och ett par trampande på pedalen senare står Volvon i princip stilla i vägbytet. Det som inte dödar härdar som det brukar heta. SS1 och 2 genomfördes utan någon ordentlig bromsverkan överhuvudtaget. Känslan var noll, motivationen nära noll och Björn hörde knappt sig själv utan mest ett ystert vrålande från motorn.

Med nyluftade bromsar blev det något bättre ordning på körningen men den sega inledningen låg liksom kvar som en unken filt över hela tillställningen. Vi höll en 10:e plats i klassen och 13:e plats totalt fram till avslutningen på Stänkelösa. Här skulle vi inte lägga fingrarna emellan utan gå "all in". En dryg 1 km in på sträckan höll det dock på att gå "all out" i en vänster 3. När, Daniel som är van att åka snålt med sin bror, lade fram orden "Å helvete" var det bara en snabb sammanfattning över hur situationen höll på att bokstavligen köra oss ur händerna. Det var nära. Det gick för fort för att vara säkert om man säger så. Efter ytterligare 2 km var det dock slut, eller i princip slut, när Volvon stannade och vi rullade ner om väggrenen. Helt slut var det dock inte utan som en sista dödsryckning ryckte bilen igång igen. 2010 i Hässleholm, när vi senast hade "brutit" men återupplivats slutade färden med en vådlig "avkörsel" och detta skulle inte upprepas. Därför tog vi det lugnt och rullade ut från sträckan med tillhörande tidsförlust och placeringsras som resultat. Trist avslutning, men vi kommer tillbaka. Nu blev vi 13:e i klassen och 18:e totalt.

Test m.m.

Efter målgången i silverratten blev vi styva i korken och begav oss tillsammans med Arlövs MC till Millebygden för att köra lite test. Mest test var det för team Berglund men vi fick kört vad vi behövde och dessutom fick de som ställer upp dom service när behov finns åka en runda. Detta innebar förvisso ytterligare en dag i skogen men de var inte alltför svårövertalade. Ständige finansiären, tillika min far, åkte för första gången sedan 1983 rallybil i skogen så det var definitivt på tiden. Utvecklingen hade tydligen gått framåt.

Silverratten - målgång

Med H-D Steiner i kartläsarstolen, Tirup Service i chefsposition och kaffegourmanden som förste meck kunde det inte misslyckas. 450 meter totalt i Älmhult de två senaste starterna var målsättning nummer 1 att slå. Målsättning nummer 2 var att ta sig runt och målsättning nummer 3 var att det kanske till och med kunde gå lite fort på sina ställen.

SS1 kastade in oss i hetluften direkt. Senast vi körde var i april och det både märktes och kändes. Både SS1 och två flöt på utan problem. De nya Dmack-mackorna som Erik C fixat fungerade bra men snål som man är fick de "ligga och vila" efter SS2 och på åkte de gamla Kuhmo-sulorna. Visserligen var två helt nya och det kan ge sken av att det går bra nu men de har legat på takräcket i snart ett år och för att mota torrsprickorna i grind fick de åka på.

Sammanfattningsvis så hade vi en trevlig dag i spåret och efter en lugn dag belönades vi med en 12:e plats i klassen och 24:a totalt. Var lika med Holgersson inför sista SS men gentlemän som vi är lätt vi de gamle gå före.

H-D Steiner hade full ordning på noter och när man trodde att han inte hade fler ess i rockärmen levererar han kunskaper i de svåraste kurserna som Terratrip erbjuder och nu har vi en fungerande tripp. Att han inför SS5 sabbade elhissen så vi tvingades köra med högerrutan nervevad låter vi passera!

 
Kolla linjen. Medan konkurrerande jedi-krigare på sin höjd fäktar med laserpinnar har Hans-Darth Steiner med precision navigerat ner dödsstjärnans högerhjul med Terratripens hjälp. Styrman Schönström sköter farthållningen.

Farten högre och linjen sämre 2010 när vi brakar av redan i andra svängen på SS1. 

Silverratten imorgon

Det blir en del omändringar inför morgondagen, så blir det lätt i stora team! Eftersom "di gamle" är på semester får vi leta fram någon lika gammal för att fylla de tofflorna. Tirup Service okrönte konung, David har en bit kvar, tar över rodret tillsammans med ungdomssektionen från Lilla Prodrive vilket innebär att NOA vilar i trygga händer på servicen. Kartläsare blir återigen Hans-Daniel Steiner. Detta efter att ha blivit blixtinkallad med allt vad det innebär i den sedvanliga lördagsplaneringen. Senast firma sheriff Buford T Justice körde Silverratten valde vi att bara medverka i den korta rundan som sträckte sig två svängar in på SS1, i år är tanken att vi skall köra lite längre.

Höstens evenemang

Vi är i princip redo för start i Älmhult den 16 augusti. Tirup Service skall göra en snabb översyn och sen är det bara att tuta och köra. Vi kommer köra Silverratten och TV-Svängen sen är det färdigkört för 2014. Vad som händer 2015 återstår att se men mycket talar för att det blir viss nostalgi med kopplingar till 1975. Resten lämnar vi till fantasin.

Arbetet med AMC-Rajset skall inledas på riktigt och det ska förhoppningsvis bli bra även i år. Vissa förändringar i bansträckning mot förra året kommer det att bli vilket ger lite mer asfalt och lite mindre grus.

AO-Motorfoto

AO-Motorfoto har ett gäng bilder på sladdande rallybilar från Staffanstorps Motorshow.



Nordholm pressade tempot under körningen så pass att det tydligen gick åt pipan i Dackefejden.

På lördag är det Danmark som gäller tillsammans med Erik C. Jag åker bara om jag får vinna, kör jag själv är vinst tydligen alltid uteslutet så därför får vi åka istället.

Kivimäki räckte inte...

... Det räckte inte att kalla in Kivimäki. Svampabanan var i utmärkt skick och för dagen hade asfaltdäck inte varit helt dumt. Redan på första varvet blev vi varse om att det var stenhårt och halt, inte bara i Ohlsson-böjen utan upp i ravinen var det stenhård och såphalt. Jag letade fäste och Kivimäki manade på men det blev för mycket vilja och för lite känsla. I omgång två var det helt annat. Lugnare och snabbare och nu hade vi Rolf Grybb på gaffeln men vad hjälpte det när vi återigen i ravinen klantade till oss, eller jag. Valde att prova alla växlarna och det blev inget bra utan snarare riktigt dåligt och Grybb försvann utom räckhåll. Om vi upprepade det som var bra i omgång ett och två i omgång tre kunde det bli riktigt bra. Nu kom vi bara av startplattan innan det blev stopp. Jag kan ingenting om bilar och teknik och kan inte svara på varför bilen stannade och vägrade starta. Att den startade direkt när den bärgats till depån kan jag inte heller förklara. Steiner, eller var det Kivimäki, lämnade fordonet till fots och kanske gick tankarna till Grist/McRae där Grist fick använda apostlahästarna medan Colin valde helikopter efter ett nederlag. Nu kan vi lugna alla oroliga själar som legat sömnlösa, det fanns ingen helikopter! Det fanns inga delade meningar heller utan jag tror snarast att det var ett tecken på Steiners stenhårda träningsprogram där det vore "slött" att åka lastare tillbaka till depå. Helikopter däremot.

På lördag är det högerstol i NCC-rallysprint i Danmark.

Österlensprinten i antågande

I morgon skall vi plocka ut containern och hasa runt på rallycrossbanan. Det är även dags att värma på The-Kannan för den har stått och blivit oroväckande sval den senaste tiden. Framförallt från Arlövs håll där vi totalt kapitulerat under Lunds anstormning. En anstormning som leds av Markus Ekdahl och att Kannan skall gå till Lund kan vi knappt acceptera.

Det har varit en del turer inför tävlingen. Alice jobbar och då föll förfrågan på Hans-Daniel att mana på. Men Hans-Daniel skulle köra själv och utrustat Tjorven med en ny V4-tank över bakaxeln (eller hur det nu ser ut på de där VW-vagnarna). Steiner passade över bollen till Martin "lill-Kryll" som plockade upp trasan och erbjöd sina tjänster under förutsättning att jobbet inte påverkade eller påverkades. Martin passade i sin tur över bollen till allas vår bästa vän Mållgan som mer än gärna ställde upp och fyllde tomrummet i högerstolen. Mållgan är dock som alla vet en blek skapelse och en krossboll senare var det gamle Schönström som skulle åka. Nu tog det hela en ny vändning när Tjorvens diff inte diffade mer och Steiner lämnades utan stridsvapen och därmed kammade hem ytterligare en nolla i Kannan. Med overallen framtagen och försedd med nya pressveck fanns dock inget annat att göra än att tacka Ja till originalerbjudandet att åka Volvo. Vi kommer laddade för att peta ner Ekdhal från tronen, och med Hans-Daniels "killerfokus" kan det inte misslyckas!

Battle of Eslöv

Imorgon tar vi Eslöv med storm. Jag är inkallad att åka med lillaprodrive och deras 242-sektion. Vad som föranleder detta vet jag inte. Om det är så att Ekdahl tror at jag kan bidra till en tempoökning, om "röris" fått förhinder eller det är så att det blivit en McRae/Grist där det rådde delade meningar om hur slipstenen i kupén skulle dragas. För inte kan det väl vara så att det blivit en Delecour/Savignoni där den hetlevrade Delecour helt sonika klippte till bistitaren Savignoni efter ett tur utanför spåret. Hur som helst, jag är taggad och det är mycket som står på spel för det är inte mindre än tre AMC-förare som i morgon intar "dödssätet". Förutom hos lillaprodrive begär återigen Köinges snabbaste Erik Harrysson AMC-assistans och där hittar vi ingen mindre är cykelproffset Hans-Daniel som kommer till Eslöv stärkt efter dagens vinst i något livsfarligt cykellopp på Vallåsen. När detta skrivs har starten i cykelloppet ännu inte gått av stapeln så hur det blir med vinsten återstår att se. Tredje man ut är Martin Andersson som lotsar fantomen från SSR, Robin Svensson. Jag sticker ut hakan och säger att bilen jag lotsar går segrande ur denna interna AMC-kamp. Harry tar två koner i  målgården på SP4.     

Bilder och något filmklipp från Staffanstorps Motorshow

Filmklippen går tydligen enbart att se via dator. Surfplattor gör sig ej besväret.

 Tummen upp

Steiners frånvaro från rallyskogen beror säkerligen på att det är svårt att hitta reservdelar till "Tjorven"

Vägen var hård men med mycket rullgrus till att börja med och innehöll ett par fina böjar där det gick att hänga ut.

Först en genomkörning för att "hitta" de 500 metrarna som sträckan mätte, enkel riktning.

"Gullabo" började med fem "tösastopp" på Lidls parkering. Han är i gått sällskap om man säger så.

Eric grusdebuterade 

Nordholm sparade inte på krutet han heller

Gullabo ville inte vara sämre, och det gick mot slutet "spisst" för att tala klarspråk

En hel del tog tillfället i akt och provade åka rallybil och det var nervösa miner innan men muntra miner efter.

Bengt Ragnotft 

Det samlades allt eftersom mer och mer folk när ryktet spreds och de som åkte var allt mellan 13 och 70 år

Vändningen gjordes på en plan vid en gammal gård i anslutning till området BO-97. Området där det hölls Bo-mässa 1997.

Vissa som åkte nådde knappt över instrumentbrädan

"Benke" Lindblad inspekterar dammet på nära håll

Däcken blev lite trötta

"A, de var lite dåligt fäste mot slutet" 

Christoffer Nordholm bjöd en förståndshandikappad kille som satt i permobil på sitt livs åktur. Bara det var värt allt jobb att kunna erbjuda detta. Han var själaglad och "brummade" mycket glatt iväg efteråt med sin permobil.

Körningen genomförde i princip i centrala Staffanstorp, inte på någon undangömd väg bortom all redlighet. Stort tack till alla som gjorde dagen möjlig. De som körde; Nordholm, Ragntoft, Eric och "Gullabo" som tog sig tid och kom ner. De som hjälpte till under dagen för det går åt funktionärer till detta arrangemang också samt till Ingvar Hansson och min far som ordnande med tillstånd och väg. Även stort tack till Anders Celander som hade kontakt med kommunen som arrangör av Staffanstorps Motorshow. Vi hoppas att vi även framöver kan/får vara en del i detta arrangemang. 

Gullabo körde Ryngepower

Under Staffanstorps Motorshow och rallykörningen fick NOA lämnas över till Tomas Gullabo Jansson. Han sågade inte bilen helt utan tyckte att det mest var småsaker som skulle justeras för att det skulle bli riktigt bra. Det var ju synd, nu kan man inte skylla på bilen längre. Två omgångar däck fick sätta livet till och stort tack till Bengt Ragntoft som hade ett par att låna ut. Som tack lämnade vi tillbaka ett par bättre begagnade! Fler bilder från dagen kommer.

Staffanstorps Motorshow - det blev rally

Det blir lite rallykörning trots allt under Staffanstorps Motorshow den 7 juni. Far och Ingvar Hansson har tillsammans med Staffanstorps Bil&MCs Anders Celander dragit ihop det hela med tillstånd och allt som skall till. Vägen är en kort grusstump som går från infartsvägen till Staffanstorp vid Lidl och Sockerbruket. Det är en vändsträcka på 450 meter enkel resa där vändningen sker vid en gammal gård invid sockerbruksparken och bostadsområdet Sockertoppen. Rally mitt i byn på grusväg dessutom. Nu höll dock allt på att falla ihop när alla tilltänkta chaufförer har sina bilar på pallbockar av en eller annan anledning. Men det finns räddare i nöden. Jag och Eric kör från Arlövs MC sen kan vi bara tacka Christoffer Nordholm och Bengt "ragge" Ragntoft från SMK Hörby som fick frågan i sista stund och tackade ja. Vi ska nog kunna bjuda på en och annan skön sladd.

Team Panzer Elite vs SSR Asfaltsprint

SSR är avklarat. I år nöjde jag mig med att åka asfaltsprinten med Eslövs MKs finest, Köinges rattvridarkung och mannen som gett kombinationen av fullt rattutslag och fullt gaspådrag ett ansikte. Tillsammans med Erik Harrysson blåser vi vid några tillfällen under året liv i Team Panzer Elite och det är, hur otroligt det kan låta, ett vinnande koncept. Harry vid ratten och jag som burkslav. Målsättningen var seger i C-klassen samt att vara före bröderna Ekdahl i B-klassen. Av någon anledning var vi inte riktigt på topp när tävlingen drog igång med första omgången. Man skulle kunna tro att vi var mer än lovligt körsugna men det blev fel direkt i andra svängen. Tveksamt ingripande från kartläsarsidan föranledde att den alltid så tvärsäkra, och lugna, Harrysson var ute på turné direkt. Vi hade lite fel linjer, dock inte i jämförelse med Tennhammar och Jörgen Jönsson, i en rad svängar och när Harry väljer den snäva linjen genom ett av många grindhål gnider "grindastolpen" sig friskt mot högersidan. Tirup Service säger alltid att vi skall köra handtagen av bilen och detta var ett mycket bra försök. Höger backspegel och handtag lämnade fordonet. Fram- och bakdörr fick med mindre modifiering vara kvar. Att köra handtagen av bilen kräver precision vilket är en konst jag ännu inte behärskar utan skogen har för vana att ta med sig mer än handtagen!

Efter att ha bevittnat övriga startande forcera den utmanande slingan med mer eller mindre vilda ställ, inslagna bakskärmar, höga hjullyft och total precision var det dags för bättring i omgång två. Allt blev bättre. Tiden med 8 sekunder och placeringen ett kliv från kön till en andra. Min klubbkompis Eric C, som förvisso kör för dansk klubb men är AMCs innovatör och idéspruta, var säkert mindre imponerad av vår framfart vilket innebar att ha fick överta Team Panzer Elites köplats. Tro nu för gudsskull inte att vi körde felfritt. Det ligger inte riktigt för Team Panzer Elite att hålla ihop det hela vägen. Harry körde 90% felfritt men målskyltarna inom synhåll blev för mycket för oss att hantera och återigen var vår kombination av rattutslag och gaspådrag något som Mats Asfaltkungen haft mer än några synpunkter på. Det var mycket av varje om man säger så. So close.

Nu räknar vi oss som vinnare eftersom Robin Svensson inte bara vann klassen utan var snabbaste VOC/Grupp F totalt. I sin första tävling. I min första tävling i Trelleborg 1999 började jag öva på precisionen med att köra handtagen av bilen. Nu missade jag handtagen med god marginal. Trädet prickade mycket, men inget handtag!

SSR Asfalt

Det blev till att blåsa liv i team panzer elite igen. Jag kommer åka med mannen som gett lugn och planerad körning ett ansikte. Målsättningen från min sida är enkel. Snabbaste VOC totalt. Allt annat är ett nederlag, men nu är det på det viset att både till höger och vänster om kardantunneln är vi mer än vana vid just nederlag. Kul ska det bli.

Staffanstorps Motorshow

Anders & Co har gjort en preliminär affisch till årets evenemang, och det verkar som om Rynge Containern skall få finbesök. Äntligen dags att låta någon som kan köra sköta spakarna. Nu håller vi tummarna och hoppas att vi får tillgång till den lilla grusvägen. Inte lång men när centrum.

The-Kannan

Mästerskapens mästerskap, fracken till Nobelmiddagen, nubben till midsommarsillen. Jag talar om The-Kannan. Detta klubböverskridande klubbmästerskap mellan Arlövs MC och Lunds AC är inte bara unikt i att priset är en utomordentligt ful Te-Kanna. Mästerskapet är även unikt i att det sätter fingret på det rally i grund och botten handlar om; köra fort och vinna på alla underlag med ett poängsystem som kräver sin man för att förklara
.
Årets Kanna är kanske mer än någonsin tidigare fulländat i sitt upplägg. Tre rena grustävlingar med noter, tre renodlade varvlopp på asfalt, en traditionell RS på asfalt samt en tävling som är en mix mellan asfalt och grus. Detta borde öppna upp för ett jämnt mästerskap även om de senaste årens omutlige segrare Pontus Berglund gått ut starkt i årets Kanna och leder efter tre deltävlingar. Hade jag inte låtit lathet gå före vishet hade vi kanske inte behövt parkera i Simrishamn och då, mina damer och herrar, hade det kanske varit Rynge Power i topp. Nu haltar vi på tredjeplats efter Pontus och "the lord himself". Marcus Ekdahl kör av någon outgrundlig anledning inte grus och gör därför sin strävan mot en inteckning i det ärofyllda vandringspriset onödigt mödosam. Vi håller dock "lillasyster" Ekdahl stången och ryktet säger att han inte kommer till start i Ljungbyhed och bara därför kanske 940n får luftas.

Det är många som står på noll pinnar. Postmästaren har tydligen haft begränsat med leveranser för VWn står fortfarande på pallbockar, detsamma gäller Martin Andersson. Nu är det inte postutlämning som är huvudsysslan utan bilbygge, husbygge, familjebygge, ja i stort sett alla andra tänkbara bygge som gör att några inteckningar i Arlövs Motor klubbs historieböcker uteblir. Hoppas dock se de båda fr.o.m. Svampasprinten. Där hoppas vi även få se Christer och  "hescorten" i någon tävling på riktigt istället för att köra och vinka till publiken i Arios 142a. Av bilderna att döma är den redo för Ljunbyhed!

Att köra Opel innebär alltid en risk att inte komma i mål, det gäller förvisso även vissa utvalda bilar i Volvos 940 sortiment, och Lundgren som i säsongsinledningen varit lika het som riksdagsdebatterna under detta supervalår fick när det gällde som mest kasta in handduken. The power-unit verkade inte hänga med hela vägen i Hässleholm, något som även Martin drabbades av förra året i en likadan vagn. Slutsats; tur att man inte kör. Opel.

Oddshammar och Bronk slåss om de sista poängplatserna när mästerskapets vårsäsong rundas av. Sommarbegivenheterna blir i Ljungbyhed och i Tomelilla och då hoppas vi på att det är samling vid pumpen så att mästerskapet hålls lika knivskarpt som det inletts.

Kong Christian Race

Då kom vi i mål. Bara det en seger i sig men ska man tro Hans-Daniel så var det mer tur en skicklighet och vi ska vara tacksamma att tävlingen inte var 2 km längre. Det blir smärtsamt tydligt att vi har kört lite för lite för att kunna hänga med på riktigt men trots det kan vi inte vara annat än nöjda.

Det var tight på SS1 och vi la ett par sekunder i stenbrottet där vi inte hade de mest vägvinnande linjerna. Vad vi gör på SS2 kan jag inte svara på, men tiden var långt ifrån någon kioskvältare men efter att ha väntat i nästan två timmar blir man lite däven och vi tände helt enkelt inte till ordentlig. Tände till hade i och för sig både skogen och en stackars ungdomsåkares Volvo gjort så det både räckte och blev över. Efter att ha väntat ytterligare nästan två timmar innan vi kunde dra igång SS3 började vi med att få stopp i starten. Även om både jag och Stiener justerat karosser på Ubbaboda-sträckan tidigare så får det inledande promenadtempot kanske ses som ett tecken på överdriven respekt. Blev dock bättring mot slutet.

Sista sträckan är en riktig höjdare och mot slutet var det nära vid mer än ett tillfälle. Ett tecken på att vi började få upp farten (eller bli trötta för det blev en lång dag!)

Nu blir det ett litet,icke tidsbestämt tävlingsuppehåll

Inhoppare till Kongen

Alice har fått förhinder så vi mobiliserar upp med postmeister Steiner i högerstolen. Målsättningen är  hög.

Dagens BTJ citat;
Alabama State Tropper: Did you see that? They went right through our roadblock!
Buford T Justice: You som'bitches couldn't close an umbrella!

DNF i Simrishamn

Nä, inte heller denna gång nådde vi målet. Några topp fem placeringar var vi aldrig i närheten av (vilket aldrig var allvarligt menat) men vi var bra med på SS1 med 14:e tid i klassen bara några få sekunder efter gruppen med Mats Andersson, Rickie B och Jocke Kristiansson. Detta var dock något överraskande för det var sura miner i kupén efter sträckan. Inte mycket att vara nöjd med enligt chauffören. På SS2 runt Gyllebo kändes det inte mycket bättre och det blev yvigt och helt utan rytm vilket fick till följd att jag inte på långa vägar kunde hänga med i Alice notläsartempo. Provade dessutom att prova alla växlar i alla svängar vilket ytterligare spär på katastrofen. Tappade ett par sekunder för mycket och föll till 18:e plats i klassen (långt till topp fem). Även på SS3 gick det överstyr vid mer än ett tillfälle och ytterligare sekunder spenderades i kostsamma missar. Nu spelade det mindre roll för efter en frisk satsning på SS4 där vi vid mer än ett tillfälle använde allt vad Österlens diken hade att erbjuda tog det slut 2 km. före mål när en drivaxel brast.

Sammanfattning. OK men på tok för mycket krångel och misstag på SS2 och 3 för att det skall kännas helt bra. Vi tar nya tag i "Kongen" men sen ställer vi in bilen i garaget ett tag framöver.

Simrishamn imorgon

Då drar vi på galoscherna och tar det på allvar. Lillaprodrive servar med hela uppsättningen vilket är en ovärderlig hjälp, Tirup Service har lagt handen på skapelsen och gjort den redo, farsan modifierat om taket på servivebilen. Vi står mot en tuff utmanare, dvs. alla andra 44 startande i A-Grupp H. Vi sticker ut hakan och siktar på topp fem!

Garagearbete

Efter aktiviteterna på Falsterbo skjutfält krävdes lite arbete i garaget. Servicechefen i Tirup Service fick ta fram hammaren och justera bakskärmen. Det gick dock undan så några före bilder hans inte med.

NOA som successivt börjat övergå från en pigg Merlotdruva till ett Santa Maria russin behöver få lite ny plåt för att återfå sin forna glans. Donatorkarossen har förpassats till Tirup Service garage så får vi se om det kan ge några positiva effekter på NOA framöver

Oskar är ännu så länge något ung för att ställa till med alltför mycket oreda.

Vi ska först slita ut en generation. En tydlig arbetsfördelning är A och O för att nå framgång.

Falsterbo Rallysprint

Vi tog bilen runt. Bitvis godkänt, bitvis underkänt. SS1 lämnade mer att önska. Körde som en krycka och skapade för egen maskin en rad onödiga "moments" utan att för den skulle ha något vidare tempo. Otroligt roligt oavsett. SS2 var en klar förbättring om man bortser från en missad sväng där vi tog det vida, och därmed kostsamma, alternativspåret. Satt och drömde på annat och klyddade dessutom till det med det nya sek.locket. Det blev lite för mycket på en gång. Vi lyckades även smeka vänster bakskärm mot en grindstolpe, "det blir tight detta, det går nog inte, nej där tog det i"
Vi slutade 17:e totalt. I A-grupp-H fick vi sålla oss till den nedre halvan. Kanske inte så konstigt med tanke på att vi de senaste 7 månaderna kört 2 mil SS totalt.

Vi är trots allt nöjda och Falsterbo rallysprint hoppas vi återkommer till Falsterbo igen. Visst blir det uppkört, men det hör liksom till.

Dilemma direkt

Arlövs MCs klubbmästerskap, The-Kannan, inleds om två veckor i Simrishamn. Ett annars glasklart regelverk sätts på prov direkt i första tävlingen. Hur skall Ingvar räkna Christer Andersson som kommer köra mer jämnt än fort då han är anmäld med Arios nyinköp i klassen Regularity. Hmm - veck i pannan redan innan premiären.

En längre redogörelse inför premiären kommer inom kort. Kanske även en ny promotionvideo.

Premiären avklarad

Det blåste en smula men premiären för året förlöpte enligt planerna. Trelleborgs MK hade ordnat till samma träningsväg som för två år sedan. Visst blev det bitvis spårigt och det var halt värre på sina ställen men en bra genomkörare. Bilen gick som en klocka och det känns helt rätt med sek.locket och de uppfräschade bromsarna. Det är helt annat för att citera en av vår tids stora tänkare. Vi avverkade runt 2 mil utan problem innan vi gav upp. Gav upp gjorde Mats Anderssons Opel Astra redan under första rundan. Vi fick därmed lite försprång inför Falsterbo.

Heldag imorgon

Imorgon skall vi ta bilen på en tur. Testa det nya sek.locket och de uppfräschade bromsarna. Tanken är att mest pysa runt men en sladd kanske vi kan få till. Om vi hittar rätt bland spakarna och har rätt slev i grytan! David Olsson ska åka och instruera hur det fungerar med sek.lock. Har fått för mig att han är en fena på det.

Sen är det gille på kvällen hos Ekdahl. Skall dock dras lott innan jag vet om jag står på startlinjen till limonadlöpet eller vi överlåter det till resten av familjen. Jag har dock raggsockarna med om utifall det kanske skall tas ett blåss eller göras annan utomhusvistelse efter mörkrets inbrott.

Dags för säsongsstart

Vi börjar med en länk till klubbkamraten http://pontusrallyteam.se.

Här kommer uppdateras under helgen med lite bilder från garaget och vem vet, kanske blir det testpremiär kommande helg för att prova den nya sek.lådan och de nya bromsarna.

Jubileum

Lillaprodrive firar jubileum när deras draghäst passerade 38.000 milastrecket. Jag undrar vad vi ska göra med "The golden pearl" som passerat 50.000 mil och nyligen gick igenom besiktningen utan anmärkning. 1-0 till Schönström vs. Lillaprodrive.

I trygga händer

Det känns bra att veta att Rynge Containern servas av den mest lovade ungdomen (inte Thommy - men bra nära). Han har kommit en bit sedan han hällde skruv i DTM-blåset på sin fars BMW M3.

Inget med rally att göra... Men

... Det blev en påg. Kul på alla sett och han kommer inte att få ett bilnamn. Det överlåter vi till de tre katterna; Opel, Ascona och Manta.

Celander tyckte att vi definitivt fick behålla 940n ett par år till så grabben kunde ha något att köra med när han blir äldre.