Efter bedrövelsen i Blekinge, vi kom inte till start, och det som var knutet till detta hade vi fått bättre ordning på tillvaron och kom till start i Falsterbo. Med svåger Peter i högerstolen. Första sträckan blev mest röra. Jag körde dåligt. Krampaktigt, nervöst, oinspirerat och totalt utan känsla. Började med att bromsa stopp i första svängen och när motorn surade igen rann det snabbt iväg tid. Toppade rundan med en halvsnurr och ännu mer tid förlorad.
Andra sträckan och nu varv det inget darrande nervöst sammanbrott bakom sparkarna utan nu körde vi bil snarare än bara satt och åkte med. Tredje tid bakom Green och Berglund var godkänt.
Peter fick sig en åktur och var mer än nöjd med det, bilen är hel och kan bara tvättas av inför vintern. Lägg till detta att chauffören lyckades ta sig till en tävling och genomföra den och det var ett stort fall frammåt.
