Det började knackigt på SS1. Jag har kört för lite i år och i kombination med att väghållningen med de nya stötdämparna var inte helt hundra blev det osäkert och tveksamt. Marie Ragntoft som återigen skötte notblocket var innan start mer än hälosamt nervös och behövde också en sträcka för att värma upp och lugna nerverna.
På sträcka två gick det något bättre men med 1 km kvar försvann bromspedalen i botten och med den all bromsverkan. Återigen, precis som i Herrljunga, hade bromsslangen gått av. Ridå. Nu var det dock service efter sträckan och efter en mer eller mindre livsfarlig färd till servicen i Linderöd blev det till att montera en ny bromsslang. Vi hann dock inte lufta bromsarna ordentligt. Återigen steg vilopulsen till oshälsosamma nivåer.
SS3 och 4 gick osäkert med halvkassa bromsar som ibland tog och ibland lämnade mer att önska.
Med luftade bromsar blev det en klar förbättring på SS5 men nu var det hastighet och riktining som inte korrelerade. Det gick lite för fort i en vänster 2 och att klara höger 2an som kom efter fanns inte på kartan. Snurr och så rann det iväg ännu lite tid. SS6 och 7 genomfördes utan några större problem förutom att tempot var lite för lågt.
Hur som helt så kom vi i mål och det var en riktigt rolig dag. 16:e totalt och när alla andra hade bekymmer blev det en 3:e plats i klassen. Får vi ordning på väghållningen kanske vi kan åka lite fort också men det får bli 2017