Mer sprint till helgen

Vi överlevde Österlensprinten på Svampa men det var inte en av de bättre dagarna resultatmässigt. Förren efter sista omgången. Då får man höra att en liten parvel med efternamnet Andersson iallafall imponerats av niofyranollans framfart i Ohlssonböjen. Vet inte om det räknas men det värmde för stunden. Annars var det inte mycket att göra åt de framhjulsdrivna ekipagen med de allt för snabba chaufförerna. Lyckades få möget på tvären i första omgången, men det är ju inte första och säkerligen inte sista gången det händer på Svampa.

På söndag åker asfaltsulorna fram för det vankas hemmatävling. Sydsten AMC-Rajset får man inte missa, inte ens om man inte har asfaltprylar till bilen. Liksom tidigare år har det jobbats hårt med tävlingen, vi är ju inte så många medlemmar i Arlöv så det läggs mycket jobb på ett litet järngäng med Ingvar Hansson, Anders och Cristofer Claesson och Anders Larsson i spetsen, och vi hoppas givetvis att vi kan erbjuda en bra och uppskattad tävling även 2011. Vi hade ett mål att locka över lite danska ekipage och det har vi lyckats ganska väl med. Blir även en liten förändring av bansträckningen, forhoppningsvis något som uppskattas. Sedan första vändan 2009 har vi inte kört exakt samma sträckning något år och det känns utvecklande. Målsättning för egen del? Få bakdäcken att hålla mer än första omgången framstår som en bra början, sen får det bli att underhålla med en eller två halvt okontrollerade krängsladdar.

"Svampa" på söndag

Då var det dags att rulla ut containern igen för en ny prövning. Denna gång i storsett på hemmaplan på Svampabanan i Tomelilla. Första gången med en Grupp-H bil på banan men det kan inte vara så stor skillnad förutom att det borde gå att åka på ställ hela vägen genom Ohlsson backen efter startrakan. Till höger kommer Hellmans "svärson" att sitta. Första gången i en rallybil och det blir bredvid mig, vilken ära!

Överlevde Wacken men det var inte mer heller. Fem dagar i Tyskland sliter på kroppen men det var det värt. Mycket lyckat precis som vanligt. Många bra band: Motöhead är alltid Motörhead och Lemmy borde som Dave Grohl i Foo Fighters sade vara ett verb. Ozzy levererade över förväntan, Morbid Angel var kanon (16 år sedan jag såg dem senast så det var som att springa bakåt i tiden) och Judas Priest var lysande. Blind Guardian är inte mina direkta favoriter men under deras avslutning med Mirror Mirror var det svårt att inte dras med http://www.youtube.com/user/ThisIsRanma#p/u/14/4btKwIFvJj4. Säkert 65.000 personer, minst, där då Ozzy stod på tur efteråt. Även Avansasia bjöd på underhållning. Tyskarna älskar det och då flockas folket i massor http://www.youtube.com/user/ThisIsRanma#p/u/7/c7OsCNp7dxY. Att dessutom Kai Hansen och Michael Kiske stod på scen samtidigt under delar av koncerten gjorde inte saken sämre.
  

Vilda Ryd Racet

Ja, se där ja, se där ja. Nu kom vi i mål igen. Tre utav tre i år i inte fy skam eftersom det var en total nolla i protokollet förra året. Det var dock ett tag sedan vi körde, i början av maj för att vara exakt och då kan man inte ha för höga förväntingar när konkurrenterna består av fullständiga galningar bakom ratten som verkar sakna allt tänkbart vett i skallen när det kommer till bilkörning. Vilda Ryd Racet bjöd precis som de senaste veckorna på regn och stundtals i häftiga mängder. Vi däremot bjöd på allt mellan himmel och helvete. Det började bra på SS1 och 2 men sen kom genomklappningen på SS3. Vi "tappade det" som det brukar heta, på båda sidor om kardantunneln. Efter denna genomklappning var det svårt att komma tillbaka i körningen med någon ordning och reda. Hellman (eller Hell Man - låter mer hårdrock) fick bra ordning på notläsandet mot slutet vilket var positivt då det var blott andra gången han läser noter. Sen ska man köra efter dem också, men det är en annan femma och det ligger nog mest på föraren att sköta den biten. Efter den starka inledningen, 23:a totalt efter SS2 rasade vi ner till en slutlig 17:e plats i klassen och någonstans runt 35:a totalt. Det blev tufft mot slutet av dagen. En misstänkt spricka i bröstbenet gjorde de sista sträckorna, framförallt den sista, närapå outhärdliga och att lyckas att ta sig in och ut ur kupén var fan en seger i sig själv. Bilen är dock hel, bortsett från en krökt bärarm bak efter att ha slagit i höger bakhjul i något vid sidan av vägen liggade bråte. Har inte riktigt fått kläm på hur man kör Grupp-H. Det skjuter ju på så förbannat att man ju inte hinner med att korrigera för alla potentiella faror som uppstår längs vägen.
Det kommer en längre rapport från dagen med närmare analyser och bortförklaringar när tid finnes.

Nu väntar WACKEN OPEN AIR i nästa vecka. Fem dagar när det blir Faster, Harder, Lauder!

Nya problem

Det uppdateras sparsamt just nu men det beror enbart på att tiden inte räcker till. Jag bor just nu utanför Osby och driver sommarkollo för barn och ungdomar med neuropykiatriska funktionsnedsättningar under hela juli månad. Men hålla sig ifrån rally går inte och vad kunde vara bättre än att låta "kollokidsen" åka lite rallybil samtidigt som den nyrenoverade Highspeedmotorn kunde få sig en liten provtur. Liksom 2009 ställde Sune Jönsson sin väg till förfogande och de åtta kollodeltagarna skulle få sig en resa de sent skulle glömma. Nu bar det sig inte bättre än att redan under den första repan rasade spakstället ihop och det var slutkört för dagen. Nu tackar jag min lyckliga stjärna att det finns personer som Lars Servin och Johnny Ottosson som såg till att både deltagare och vuxna barn (=ledare) fick åka rallybil. Alla var supernöjda och ett enorm stort tack till Lars och Johnny. För egen del tar vi nya tag med ett helt spakställ i Vilda Ryd den 30 juli.  

South Swedish Rally

Det var tänkt att vi skulle finnas med på startlinjen när South Swedish Rallys SSRC-del drar igång imorgon. Nu blir det inte så. Vår container har sedan Kong Christian stått i garaget och skulle i måndags få lite översyn inför helgen av Tirup Service. När vi drog igång kärran sprutade oljan omkring i motorrummet som en riktigt kraftig vattenspridare. Bara att slå av huvudströmmen direkt för att minimera skadorna. Oljan kom från ett litet mässingsrör som på något sätt knäckts vilket fick till följd att lager till kamaxeln inte fick tillräcklig smörjning och började gå varmt. Detta på i stort sett ingen tid alls. Thommy rev ner motorn och konstaterade att det inte var någon jättekris men att den fortfarande inte riktigt gick på alla cylindrarna. Inte mycket annat att göra än att lyfta ur maskinen och köra till Lidköping och lämna den hos Highspeed.

Vi hoppas givetvis på att det inte är några större skador och att vi kan komma till start i Dackefejden den 18 juni.

Våra försök att med alla medel tänkbara bemästra SSR gick den här gången i stöpet redan innan start. Vårt historiska facit i tävlingen sträcker sig till tre olika scenarion, nu fyra. 2002 kom jag och Fredrik Albertz runt hela tävlingen, som det året sträckte sig över tre dagar. Resultatet efter ett par sejourer i grönskan blev en sista plats närmare 20 minuter efter näst sista ekipage. Imponerande? Jag och Andréa Svensson gjorde tre försök, 2005, 2006 och 2007. 2005 kom vi 4 kilometer på SS1 innan kardanen gick av och det var färdigkört. 2006 överlevde vi SS1 för att med full kraft forcera skogen på SS2 – ridå. 2007 toppade vi skörden av fina framgångar genom att bryta på SS1 sedan hjulupphängningen havererat, detta utan att ha plöjt i diket utan kört i stort sett mitt på vägen. Det blev några år med dyra kilometer om man säger så. Revanschen kom 2009 när vi med inhoppande Thomas Gustavsson slog till och vann klassen. I år kom vi alltså inte länge än till uppstarten i garaget. Men man kan ju leka med tanken om vad resultatet skulle kunnat ha blivit om vi kört. Det finns ju bara tre olika scenarier sett till historien att välja på.

Säger som en annan herre som har viss vana vid nederlag. Bryt ihop och lappa ihop så att man kan komma väl förberedd till nästa nederlag.

"Kongen"

Ja då har det hänt igen, dvs. att teamets Volvo 940 höll ihop en hel tävling och vi återigen kom i mål. Vi kan väl sammanfatta dagen med att det var spridda skurar. Bitvis var det bra men bitvis var det betydligt sämre. Inhoppande Tim Olofsson gjorde ett bra jobb men det är inte lätt att hoppa in hos en ny förare och tro att det ska flyta på perfekt. Lite ontotat blev det på SS1 och SS5 men det bjuder vi på. På SS5 belv det brett, bredare, bredast och det kostar tid. Om det gick att åka brett med vår gamle vocare är det betydligt enklare att få Grupp-H pråmen att harva i dikeskanterna.

Har helt fräckt snott en bild från Rallybloggen.com

Längre redogöresle kommer när tid finnes.

Foto Lille Mats

Det finns lite foton i mappen galleri från Lille Mats den 1 maj. Bara att låna för de som känner sig manade. Det finns foto på de flesta startande med det råder varierad kvalité på bilderna. Full gas spar tid och ju mindre tid man spenderar i trafiken ju mindre borde riskerna bli att man hamsar in sig i otrevligheter.
Kongen på lördag!