Snö

Med årets första snö, och det kom ett par decimeter i Rynge, kom även vinterns första aha-upplevelse. Den nya direktörsvagnen är precis hur tråkig som helst med sina nymodigheter. Nymodigheter som får vem som helst att kunna köra bil när det är lite glatt under sandalerna. Nä ska det köras får det bli med Polon (som fortfarande saknar en bakrutan efter inbrottet i augusti). På väg från tåget i Rydsgård efter jobbet fick det bli småvägarna hem och då var aha framme och drog i körriktningen. Polon stod med nosen på fel håll med baken och vänstersidan väl parkerad i en plogvall. Det var första, fortsätter vintern blir det med all säkehet fler aha-upplevelser.

På lördag kör vi en mindre säsongsavrundning i Rynge med systrarna Ekdahl, Andreas Nilsson, Claesson, lille Steiner och Sheriff Buford T Justice him self, Steiner den äldre. 

Dackefejden 2009

En gammal goding.1.22 in kommer Containern. (Köra grus köra grus...)

15 tävlingar i RS-DM...

Till 2013 får asfaltåkarna ha ordning på prylarna om de ska köra hela RS-DM. 15 tävlingar. Någon har verkligen tänkt till. Nu räknas "bara" 12 av tävlingarna men det är en stygg serie man mobiliserar upp. Kul med nya tävlingar, det kan man inte kritisera, men när en rad klubbar kör dubbla race där båda ingår i serien ställs frågor. Om båda tävlingarna dessutom kommer köras på samma område med marginell förändring i bansträckning då är jag tveksam. Att klubbar vill arrangera tävling ska vi dock inte klanka ner på utan uppmuntra. Nu var jag inte på rallymötet i Hässleholm och jag har tidigare fått höra att har man synpunkter gör man bäst i att lyfta dem i rätt sammanhang, något jag helt klart håller med om. Förmodligen fanns där aktiva på plats som kör RS-DM som tyckte detta var en lysande idé och då är problemet löst. Demokratiska beslut enligt majoritetsprincipen gäller. Tyckte inte om nya läraravtalet heller men som ombud för facket får man sluta upp bakom beslutet och jobba utifrån det.

Vad jag däremot vill lyfta är: vem har tänkt på funktionärerna? Börjar bli många helger för eldsjälarna. Klubbarna hjälper varandra, det är ett måste. Trelleborg, Arlöv, Lund, Eslöv, Svedala, Hörby, Tomelilla, Kristianstad bygger sina tävlingar med hjälp av funktionärer från andra klubbar. Beundransvärt. Skulle vilja se MFF stå och sköta korvförsäljningen på Vångavallen i Trelleborg och HIF hjälper till med att dirigera publiken och dela ut program. Otänkbart. När antalet tävlingshelger ökar blir det tufft för de aktiva men det börjar bli riktigt tufft att motivera eldsjälarna att i timmar stå och vakta bockar, koner, stickvägar, ATA-band, starter, målgångar etc. Det är dessvärre ofta samma från klubbarna man möter i funktionärsleden (en del börjar bli till åren dessutom). Har vi nått punkten med betalda funktionärer? Hoppas inte det för då blir 15 tävlingar ganska snart 0.

lite wackenhistoria

annat är inte bra nog... hoppade 2012 men föroppningsvis där -13

en annan hade missat rampen...

2012...

2012
Dags att sammanfatta året. Det mest lyckade blev när vi lämnade över styret till Erik Harrysson. Bara det säger ju en hel del! Två pallplatser, en vinst i Hörby och en bronspeng i Eslöv blev det när Harry skötte spakarna. När jag och Alice skulle sköta körandet fanns det mer att önska. Premiären i Simrishamn missade vi p.g.a. jobb och sjukdom. När vi väl tog oss samman och kom till start i "Kongen" var det med besked. Som total novis, första tävlingen  i skogen och med noter, gjorde Alice en gedigen insats och vi låg bra till i klassen i efter två sträckor. Sen packade containern ihop 300 meter in på SS3 när balaxeln började leva sitt egna liv och ekipaget använde kardanaxeln som redskap till ett ordentligt stavhop.

En vecka senare hade vi lappat ihop, och förstärkt. Ett "kärringstopp" och 300 meter in på SS1 i Älmhult packade dock återigen infästningarna till bakvagnen ihop. Vi hade toppat med systrarna Ekdahl och Steiner som service men icke. Firma Schönström/Steiner har kört 300 meter i Älmhult förr och varför bryta en fullgod trend.

Nya tag och större hål i börsen. Karlskrona gav en målgång dock som sista bil efter en mindre härdsmälta i kupan hos chauffören på SS2 som gav 12 minuters naturkunskap för besättningen.

Vi kände oss dock positiva efter en del fina tider i Karlskrona och när vi kom till Växjö fanns planer och en tempoökning. Detta kom på kant direkt när "kapen container" inte levererade annat än ett praktfullt förarmisstag och med lite otur hade Thörjessons Opel fått  en fin 940 avgjutning i fronten. För vart bilen var på väg låg i allt annat än förarens händer. Ja, jag erkänner. Bilen kör jag och Alice åker. Ibland går det, ibland går det inte.  Nu körde containern bara SS2 och SS3 innan det blev generalras i lådan. Ridå och dyrt.

Davidssonlådan var fin och fungerade hela Snapphanerallyt och med tider som matchade Christoffer Holmberg, Mats Andersson, Bellborg, Jocke K på SS2-4 (1 och 5 lämnar vi) blev det en målgång och en tiondeplats i klassen. Nöjda? Skiter björnar i skogen och har Blind Guardian ös på dubbelkaggen.

Förbil i AMC-Rajset och taggade till Tv-Svängen. Här blev det dock en återblick till vårens begivenheter och firma Schönström/"micro" sållade sig till åskådarna i starten på SS3 när den nya lådan lämnade in.

Ni kan själva räkna ut sammanfattningen av året. 2013? Varför inte.

Kanonen...

Tillsammans med Harrysson inleddes säsongen och tillsammans med Harrysson skulle den avslutas. Seger i premiären Hörby och seger i avslutningen i Eslöv. Så var iallafall planen. Der schwarze panzer wagen vi körde i Hörby har under säsongen sålts vidare och numera är det en blank, vit skapelse av modell 940 ur Volvos sortiment som team Panzer Elite skulle mobilisera styrkorna med. Under rekognosceringen, som gjordes med min VW Polo med stötdämpare som cykelpumpar och gummibussningar torra som skorpmjöl kunde vi glatt konstatera att det var ett bra sätt att vinna på. Kändes helt rätt. Hade i stort sett redan hällt upp och provsmakat skumpan och jag tror inte ens att Mats Andersson vågat plocka ut en lika kassaskåpssäker seger. Det som skiljer Mats och Harry åt, vågar jag påstå utan att ha åkt med Mats, är att Harry är strået vassare i den så viktiga uppladdningsfasen medan Mats kanske har ett visst övertag när det kommer till själva körningen.

Fullt fokus på SP1 och Harry lät 940n smaka på ordentliga häng på det mer än lite hala provet. På SP2 och 3 kuggade vi i tvåan(!) också och nu var det ordentlig satsning och ordning på grejorna. OK, Harry visade tydlig styrka även i körningsfasen vilket borde innebära att vi nu var mer än fulländade. Fulländade var dock mer än vad vi kunde säga om baksulorna. På SP4 tog de tvärslut och samtidigt som däcken var på väg ut var lyktstolparna på väg in. När fästet inte längre kunde mäta sig med 940:s framfart höll hela härligheten på att ta ände med förskräckelse. Toppade med att riva en kon i målgården och nu genomgår föraren i den vita stridsvagnen ett total metamorfos. Lugnt, stillsamt, tryggt är ett minne blott och istället är det en något mer upprörd stämning tillspetsat med okvädesord så grova att inte den sliskigaste blaskan eller ljusskygga hemsidan skulle publicera dem.

Nya mackor på inför SP5 och även om det återigen var något lugnare i kupén blev det återigen lite för bra och ytterligare en kon kom i vägen när vagnen placerades något utanför målgården. Även i högerstolen började tydliga svaghetstendenser visa sig. Uppladdning i form av i stort sett dygnetruntarbete dagarna innan tävling och när orken tröt kom febern som ett brev på posten under lördagseftermiddagen. Då stod fortfarande ett par timmars jobb för dörren innan rallyuppladdnigen inför söndagen kunde börja. Om utbrottet nått höga höjder i målet på SP4 sprängdes alla gränser på richtersskalan i målet på SP5. Den trötte kartläsaren vågade i kulspruteelden inte komma med några lustiga kommentarer, stöttande inlägg eller manande uppmaningar utan gjorde bäst i att hålla klaffen och sitta still om det inte skulle bli apostlahästarna tillbaka till service och kartläsarlöst på avslutande SP6.

Sista sträckan och nu var det återigen full satsning som stod på agendan och det gick bra. Riktigt bra. Men frisk ingångshastighet in i den lille avstickaren genom "grindahollet" innebar återigen att solida föremål var på god väg att åberopa intrång i Panzer Wagens högersida. Harry höll sig dock lugn och valde, är jag tacksam för, att inte försöka klara utgången ur avstickaren utan valde ett något kostsammare alternativspår. Trots denna miss en bra tid. Totalt blev det en tredjeplats 7 sekunder efter Berglund och 5 efter Tom. När jag påpekade att utan de två konerna hade vi vunnit hängde högerkroken löst!

...They are the Panzer Elite, born to compete, never retreat
(Ghost Division)
Living or dead, always ahead...