Målgång

Ordförandevolvon nådde slutmålet i Anderslöv på en total 10:e plats. Det blev onödigt spännade i sista svängen på sista sträckan som dessvärre petade ner oss en plats i totalen, men det är inget ordförandeskapet inte kan råda bot på. Vi kör gräddfilen oavsett...

Det kommer en mer detlajerad redogörelse framöver.

För de oinvigda så är Andy ordförande i Lunds Auto Club och jag är vice orförande för Lärarnas Riksförbund i Malmö Stad. Den blir cylindrhatt, monokel och frack på tävlingarna framöver och givetvis förväntas vis oss att vi får "gå för i kön"

Anderslövsrallyt på lördag

På lördag är det säsongspremiär i Anderslövsrallyt. NOA är redo. Det ska bara tankas och sen kan vi komma igång. Vi hoppas på bättring vädermässigt för de senaste dagarna har inte varit inbjudande för biltävling. Vi har startnummer 92 och får med det numret agera bromskloss till startnummer 93 (Tom Kristensson).

Ute ur vintervilan

Det är nu bara lite drygt en månad kvar till säsongspremiären i Anderslöv och då kan det vara på sin plats att se om "liket lever". NOA har fått sig en behövlig genomgång under vintern där bl.a. växellåda och bakaxel varit i Överum hos "Lillen" för renovering. Inte det närmaste alternativet men jag tror nog ett av de bästa. Stötdämpare och fjädrar är nya sedan i höstas och bara gått en tävling så de få nog räknas som nya.

Förra året så modifierade vi bakändan något vilket fick till följd att det fick bli en nya bakskräm. Denna nya bakskräm har varit i "Steiner edition" dvs. inte lackerad under hela förra året men nu ska det bli ändring på det. Lite färg och så är den som ny igen redo att möta allsköns bråte i ytterkanterna även 2017. Det pratas ju en hel del om att det genas för mycket och att vägarna körs sönder i innerkanterna. Då är det väl bara bra att någon i startfältet inte bidrar till detta.

Vi är Anmälda till Anderslöv och Simrishamn. Sen blir det nog Midsommardansen, Sydrallyt och Dackefejden. Det är i alla fall planen men planer kan snabbt ändras, det vet vi av erfarenhet. Andy Nilsson är redo att ta sig an högerstolen (och orförandehatten om ryktet stämmer) 2017 medan Marie är hemma och är sjukskriven. De får helt enkelt göra upp vem som ska åka under året och det blir nog jämt skägg i den bataljen.  

Lite uppdatering där vi tittar tillbaka på en tävling som körde oss rakt in i SVT-dokumentärer. Årets Sydrally bjöd som de flesta vet på en mindre åktur på SS7 (SS3 för Sydrallyt) och ras från ledning till jumboplats. Grymt nöjda ändå med att ha kommit undan utan större skador. På filmen kommer vi farande dels på SS4 för Sydrallyt (ca:4:55) efter avåkningen på en befäst jumboplats och dels vad jag tror är på SS1 för Sydrally (ca:6:25) och där går det i sådana fall utan noter. Andy behövde en sträcka för att bli varm i kläderna efter 2 års uppehåll. Grymt roligt tävling och stort tack till Andy som med mycket kort varsel tog sig ann uppdraget i kartläsarstolen. Även ett stort tack till Bröderna Ekdahl för föredömlig service (SVT-kändis) med den tillhörande barnpassningen och kommer med uppdraget. 

Säsongsavslutning med Harry

Vi blir aldrig fullärda. Skulle vi mot förmodan bli fullärda blir vi för den skull ändå inte fulländade, för det finns många parametrar som skall sammanfalla och korrelera för att fulländning ska uppnås. Årets säsongsavslutning var ytterligare ett steg mot både lärdom och fulländning. Minst en gång om året finns det en plats att fylla i Erik Harryssons Volvo. Inte en helt obetydlig plats i fordonet även om känslan av maktlöshet är märkbar när man varken har kontroll på ekipagets hastighet eller riktning. Erik tillhör en skara som för rallysporten är vad herr Papphammar är för svenskt kulturtradition. Det är roligt mest hela tiden och över det hela ligger den stora frågan; kan du inte bara lugna ner dig och fokusera på uppgiften. Då hade å andra sidan inte herr Papphammar blivit ihågkommen för eftervärlden, för om det skulle råda ett planerat lugn skulle herr Papphammar vara precis som alla som vandrar runt på jordkulan. Och hur kul är det.

Redan innan start i började psykningarna från vännen och ärkerivalen Rikard Fors. Harrys vapendragare Jim Nilsson är lite som tonic är för grogg. Det spär på men är inte alltid av godo. Psykningarna viner i luften. Medan Fors angriper Harrys bilkörning kör Harry mer "underbältetslag" och påpekar Fors omfång snarare än hans bilkörningen. Nu är jag bara utomstående och ska inte lägga någon värdering i detta men Harry framstår som den något mer mottagliga i denna psykologiska krigföring.

Genomkörningen är dagens i särklass lugnaste stund. Det råder ett visst fokus så längre Fors är utom synhåll. Regnet hänger i luften och det är mycket fokus på däcksval. Jag är ingen expert så att rådfråga mig är som en fråga tjejen eller killen (lika illa vilket som) som står i kassan på Statoil. Du får ett leende, blinkas lite pinsamt med ögonen och sen får du; "man får två packet tuggummi för priset av ett". Beslutet, efter lite tuggummituggande, landar i att det är torrdäck som gäller.

SP1: Här är den i särklass viktigaste frågan hur fort man kan köra i första svängen. Resten är åsidosatt. Det blir som det blir. Första svängen är inga problem men resten lämnar mer att önska, framförallt en halvsnurr i svängen omgående efter första svängen. Det känns dock tryggt att Harrys första kommentar efter målgång är; "Fors kan också göra bort sig, det är inte kört". Självklart kan Fors göra bort sig. Det kan alla. Det gör han inte.

SP2: Revansch. I 400 meter råder revansch sen är Volvon på väg att sopa med sig grindstolpar och staket när fästet inte räcker. Snurrningen är ett faktum och sen inleds en längre och mycket tidskrävande backövning. Ridå, men fortfarande är Harrys fokus knivskarpt; "Fors kan också snurra, det var grymt halt"

SP3: Revansch på riktigt. Nu visar Harry att det finns kvalitéer och med tiden vi presterar drämmer vi inte bara till Fors utan de flesta andra också. Dagens höjdpunkt?

SP4: Favorit sträckan. Det man tycker mycket om vill man av helt naturliga skäl göra länge vilket inte helt är förenligt med sportens grunder. Bra körning från Harrys sida men jag håller igen och det syns på tiden. Åkrädd? Jag tar på mig några sekunder för jag manar inte på ordentligt. 

SP5: Stabilt men återigen på den säkra sidan. Inte heller på sista provet manar jag på och då fyller man inte mycket funktion i Team Panzer Elit, ett team som bygger på hög frekvens och mycket adrenalin. Vi är i princip lika med Fors men det fanns mycket mer i ekipaget så mycket kan vi konstatera.

För att summera dagen så är det otroligt roligt att åka med Harry och jag gör det mer än gärna. Måste bara kolla synen och justera eventuella brytningsfel som påverkar och har påverkat under en längre tid. 

När man själv sköter spakarna vet man när det är på väg att gå överstyr, när man åker med Harry är man en glad passagerare i en åkattraktion med hög åldergräns gällande språkbruk både före och under färd. Resultatet i Eslöv blev som det blev efter snurrningen på SP2 och det var givetvis en missräkning. Att Fors var före och var en ännu större missräkning.

Höstuppdatering

Det har varit dött som i graven ett bra tag nu. Sedan TV-Svängen för att vara korrekta och det har hänt både en, två och tre saker sedan dess. Sydsten-Bilteknik Rajset, Torna Rallyt, Falsterborallysprint och sen årets givna säsongsavslutning. Kurs med Harry i Eslöv.

I Dalby var rollen att se till att alla andra kunde leka och ha en bra dag i stenbrottet. Summa summarum kan det konstateras att vuxna leker bra och bäst lekte Jocke Kristiansson. Man kan leka på många olika sätt och sedan lågstadiet har lekar som skeppsbrott varit populära lekar bland småpågar och småtöser. Även för småpågar som närmar sig de 40 har inte leken förändrats utan bara formerna för hur den utövas.

Torna Rally var premiär på så många sätt. Det var första samarrangemanget mellan Lund och Arlöv. Det var första gången vi i organisationen arrangerade rallytävling. Andy Nilsson som självutnämnd (eller kanske inte) tävlingssekreterare har inte antecknat så flitigt sedan skolåren och frågan är om ens då. Arrangemanget förlöpte utan större intermezzo och det gav en viss mersmak att göra ett försök även 2017. Nya människor på nya poster i en ny tävling. Fanns med andra ord alla ingredienser för att det skulle kunna gå riktigt åt pipan men har man helgarderat sig med både livrem och hängslen är man på säker mark. Vi vet alla att det är viktigt med en bra start på alla tävlingar och här fanns både livrem och hängslen för att säkra upp...

Stort tack till alla som bidrog och hjälpte till. Stort tack till Jörgen Lundgren som upplät sin mark, tomt och väg till Skånes (och några från Blekinge) grusåkare.

För det egna tävlandets del har det sedan Sydrallyt mest handlat om en kamp mellan chaufför och fordon. Efter TV-Svängen fick det räcka och det blev till att hänga på både nya stötdämpare och fjädrar. Det fanns andra faktorer som påverkat väghållningen men de är av mer ljusskygg karaktär. Test i Falsterbo. Alla vet att det är lite spårigt på gamla LV4 och i år var definitivt inget undantag. Det var frisk satsning på SS1 för att sätta press på framförallt Johan Kastenman. Nu blev det mest som det brukar bli och istället för att sätta press blev det piss och pannkaka när vilja och hastighet inte alls överensstämde med vägens utformning. Drygt 20 sekunder på två kostsamma snurrningar med backövning. Får se det positiva i allt elände och det är att vi börjar bli vassa på att backa. På sträcka 2 fick vi viss upprättelse och var snabbast i klassen men några sekunder efter Kastenman som i sedvanlig ordning hade bråttom i spåret. De nya stötdämparna och fjädrarna verkar fungera och vi ser fram emot kommande övningar 2017.

Utbildningsdagen med Harry kommer i en egen redogörelse då detta är ett kapitel för sig i positiv bemärkelse förutom vissa kursmoment som väger över i den negativa vågskålen. Håll andan. 

TV-Svängen

Det blev en tuff dag i spåret med mycket strul men vi fick köra den långa rundan och det var dagens målsättning. Problemen började redan på fredagkvällen när gaswiren gick av när det skulle lastas.

Det började knackigt på SS1. Jag har kört för lite i år och i kombination med att väghållningen med de nya stötdämparna var inte helt hundra blev det osäkert och tveksamt. Marie Ragntoft som återigen skötte notblocket var innan start mer än hälosamt nervös och behövde också en sträcka för att värma upp och lugna nerverna.

På sträcka två gick det något bättre men med 1 km kvar försvann bromspedalen i botten och med den all bromsverkan. Återigen, precis som i Herrljunga, hade bromsslangen gått av. Ridå. Nu var det dock service efter sträckan och efter en mer eller mindre livsfarlig färd till servicen i Linderöd blev det till att montera en ny bromsslang. Vi hann dock inte lufta bromsarna ordentligt. Återigen steg vilopulsen till oshälsosamma nivåer.

SS3 och 4 gick osäkert med halvkassa bromsar som ibland tog och ibland lämnade mer att önska.

Med luftade bromsar blev det en klar förbättring på SS5 men nu var det hastighet och riktining som inte korrelerade. Det gick lite för fort i en vänster 2 och att klara höger 2an som kom efter fanns inte på kartan. Snurr och så rann det iväg ännu lite tid. SS6 och 7 genomfördes utan några större problem förutom att tempot var lite för lågt. 

Hur som helt så kom vi i mål och det var en riktigt rolig dag. 16:e totalt och när alla andra hade bekymmer blev det en 3:e plats i klassen. Får vi ordning på väghållningen kanske vi kan åka lite fort också men det får bli 2017