Gunnars Motorsport

Tirup Service fick som sagt återigen containern på liften hemma i verkstaden. Nästan som dess andra hem. Thommy, lugn som vanligt, kunde medan jag jagade på Steiner runt Garnisonsområdet i Hässleholm konstatera att det blivit en hel del skador. Kardanen hade fungerat som en plog och grävt ner sig i den nordskånska myllan och med det även skadat innanmätet i bakexeln. Slutväxel och pinjong, grejor som var helt nya efter haveriet på träningen för en månad sedan var kass. Ridå. Nu finns det dock folk som hjälper till när det kniper så det ser trots allt ut att bli race i Älmhult på lördag för vår del. Stort tack!

Kong Christian Race

Med startnummer 201 kändes det nästan som om man tagit klivet dryga tiotalet år tillbaka och stod och viftade med en nybakad C-licens bredvid sin då nya fina Voc 242. Tider har dock förändrats men nu var det återigen dags att få starta bland de sista då Grupp-H startade sist i fältet. Inga problem enligt mig, det är ju där man brukar hamna efter tävlingen så varför inte bara ta platsen direkt från första början.
Det skulle bli permiär för Alice. Premiär med roadbook, med tidkort och med noter så det var en mycket nervös tös som redan tio minuter efter anmälan höll på att ge föraren psykbryt genom ett ihärdigt klickande med diverse pennor. Nu är jag dock van från jobbet så "störiga 17-åringar" kan lät filtreras bort och ersättas med lugnt havsbrus. Dags för tävling.

SS1: Vad säger man. Lugnt och stillsamt och bara känna på materialet. Jag har inte kört sedan TV-Svängen i september så några större förhoppningar hade vi inte. Alice gjorde ett hästjobb i högersoffan och rabblade noter som hon inte gjort annat. Viss korrigeringshjälp under sträckan men hon tappade aldrig bort sig och varje not kom och inte bara det, de kom även på rätt plats. Otroligt när man tänker på det. 33:e tid på sträckan totalt kanske inte låter så spännande men sekundlika med Stefan Jonsson och Jocke Kristiansson och före bl.a. de båda Växjö-940:orna med Janne Kristiansson och Fredrik Karlsson tycker jag är klart godkänt. Jävligt roligt var det om inget annat.

SS2: Längre, 10,3 km, och något krokigare sträcka och nu varnade jag Alice för att det kanske kunde bli svårare och att hon kanske inte kunde räkna med att klara hela sträckan utan att komma av sig. Inte helt ovanligt så hade jag helt fel, också något man lärt sig genom jobbet. Noterna levererades på samma sätt som på SS1 med viss korrigeringshjälp. Eftersom jag lade mer fokus på att stötta Alice än att fokusera på att köra bil fick själva bilkörandet klaras med den lilla rutin man har. Det verkade dock vara ett bra koncept, att inte tänka, för körningen stämde över förväntan och resulterade i 31:a tid totalt på sträckan. Några sekunder efter Anders Lindström men det är ju kanske helt rimligt. Vi höll en total 29:e plats efter två SS.

SS3: Krokigare sade de som körde mer än 300 meter. För vår del tog det tvärstopp när ett fäste till bakaxeln gick av och axeln lossnade. Trist men vi hade roligt så lämnge det varade.

The Container Crüe

Uppladdning

Då är årsdebuten nära. På lördag närmare besämt. För att vi inte ska komma helt oförbredda till "Kongen" blev det ett par mils körning i ösregnet i söndags. Körning i ytterst moderat tempo med vår lilla Polo så att Alice kunde få lite mer notträning. Vi körde Bästekille backar utanför St:Olof ett par gånger och Frörum utanför Skåne Tranås ett par gånger. Lyckades även köra fel på Spjutstorp men det håller vi tyst om. Felkörningar är inget som stärker teamkänslan direkt. Målsättningen på lördag är att ta sig runt, det har förvisso visat sig svårt tidigare men det är en rimlig målsättning. Alice gör ju inte bara premiär med noter utan även premiär i skogen. Hon har givetvis varit i skogen någongång i livet men det är första gången i en rallybil.

Inget Simrishamn

Det blir ingen start på lördag. Verkligheten hann ikapp. Ny diff och slutväxel och återigen ett strålande arbete från Tirup Serive och min far. Men Alice är sjuk och måste avstå och jag ska jobba hela helgen. Från början var tanken att åka direkt från jobbet till Simrishamn på lördag för att köra tävling. Efter tävlingen skulle det köras tillbaka till jobbet för att jobba till söndag eftermiddag. Nu pallar inte kroppen hur mycket som helst utan det mest sunda var att stå över. Har mycket jobb just nu och orken räckte tydligen inte för att knyta ihop helgens vansinne.

Vi kommer laddade till Kongen. Då är Alice förhoppningsvis fit for fight och jag i bättre fas. Vanligt jobb + extrajobb + facklig arbete + rally + planer för rallyprojekt med fältgruppen + renovering av gård = lite tid över

But that's The way I like it baby, I don't wanna live for ever, som Lemmy sa!

Seger i Hörby

Efter träningen på lördagen där slutresultatet blev en rasad slutväxel skulle det åkas RS tillsammans med Erik Harrysson på söndagen. Mycket sms-kontakt innan tävlingsdagen handlade mest om hur Panzer Wager skulle forcera proven i Hörby och ta Team Panzer Elite till seger. Detta skitsnack hängde i hela vägen fram till SP1. Nu blev det allvar och Harrysson inte lika självsäker längre. Inte blev det bättra av att det rasslade till i växellådan i sista handbromsvändningen. Rassel i kassen är nu inget nytt för vissa utan det hör liksom till. Rally Harry var lugn och behärskad när han i målgården konstaterade att att det inte fanns någon poäng att fortsätta. Det var bara att lasta skitet och åka hem för detta var minsann ett rent helvete. Utan 1:ans växel var det kört. Panzer Wagen hade svikit oss. Jag hade en annan ansats till problemet än Harry och tyckte det kunde vara värt att prova köra då vi nog varit snabbast på SP1 och att ge upp utan kamp, det finns inte. I bakhuvudet vilade även tankar om att det nu kunde bli lugnt och stillsamt i kupén när det inte fanns mer än tre växlar kvar att röra runt i. Det visade sig att mitt sett att se på saken var klart mer vinstgivande än det förslag Harry hade kläckt i målfållan på SP1. Efter ett starkt jobb bakom sparkarna blev det seger i C-voc, en mycket välförtjänt sådan. För problem är till för att lösas så att vi kan komma väl förberedda till nästa nederlag.

Korrigering

Inte växellåda, mer troligt bakaxel. Rassel likförbannat?

Barmarkstest

Dagens träning på en grusväg mellan Skurup och Svedala slutade återigen med haveri. Rassel i växellådan innebar att dagen blev något lite kortare än planerat. Vi fick dock ett tiotal vändor på den ca: 1,6 km långa sträckan innan det blev stopp. Tirup Service har alltså arbete även i kommande vecka!

Alice har varit i Älmhult på notkurs och ett sms under förmiddagen avslöjade en viss nervositet inför vad som komma skall.