Avslut 2012

Då var det dags att avrunda 2012. Ett år som ur rallysynpunkt bjudit på precis lika mycket framgång som de två senaste åren. Men ljuspunkter fanns och 2013 ska vi förvalta ljuspunkterna efter bästa förmåga. Vad tar vi med oss från 2012? Bl.a. att jag är en mycket långsam snickare (ytterligare ett område där man alltså inte är alltför snabb). Det som skall bli garage går långsamt frammåt, med betoning på långsamt.

Att Daniel Ekdahl är riktigt snabb på grus, i alla fall utan bil

 

 

Att Alice och Pontus kom med i Sydsvenskan, och som av en händelse även baken på "containern"

 

 

 

Att Steiner(s) har klippt av sig det tidigare långa håret som ett tecken på att de blivit vuxna?

 

 

 

Och inte att förglömma, Ekdahl är riktigt snabb på grus...

 



 

 



GOD JUL

The Continer Crüe önskar alla en God Jul och ett Gott Nytt År

Sigge..

Återblick

I juletid är det inte helt ovanligt med att gammal skåpmat och anda händelser från forna tider dras fram och dammas av för att återigen visas i rampljuset. Jag tänkte inte vara sämre, utan gräva djupt i kistan av gamla händelser. Fokusområdet, modeord inom lärarkåren, blir Silverratten i Älmhult. Försöken sträcker sig till 2002, 2003, 2004, 2005, 2006, 2008, 2010 och 2012 om jag räknar rätt. Kartläsare har varit Albertz x 2, Andrea x 3 och Camilla, Steiner och Alice en gång vardera.

2002 var vi grönare än vårgräset när vi som färska B-förare tog oss igenom Älmhultshelvetet som det året ingick i Sverige Serien för Volvo Original. Resultatet blev blygsamt men vi kunde kvittera ut en målgång. Om än i de lägre regionerna av resultatlistan. Gamla LAS076 sjöng redan i säsongsinledningen på sista versen så vi lägger en del av skulden där. På MJB327(Vad gäller Ekdahl?) hade lacken knappt torkat 2003 innan vi med full kraft möblerade om stativet på SS2. Återigen var det Sverige Serien och återigen var det Albertz som skötte notblocket. Efter en dassig punktering på SS1 skulle det hämtas igen tid på SS2. Istället för inhämtning av tid blev det en vådlig luftfärd och fyra varv rakt in i verksan i Tirup. Ridå var ett uttryck som användes i kompisgänget under denna tid och ridå med riktigt tjockt draperi gällde nu. Jag och Albertz gömde oss i skogen när teamchef Schönström kom springande i skogen för att inspektera eländet. Bilar ska användas sägs det. Frågan är om detta var riktigt förankrat hos alla parter?

 2004 var Andréa tämligen grön i högerstolen men det märktes inte på SS1. Kan nämnas att vi var en sekund före Patrik Flodin och det gav mersmak. Men sen kom SS2 och det hade ju föranlett problem ett år tidigare. Nu hamnade vi förvisso återigen ur spår och fick kasta in handduken men där slutade likheterna med året före. Volvon blev trehjulig men det var allt.
 

2005 hade hytten växt till en modell 740 men inte gick det bättre för det. Jag och Andrea kom förvisso i mål men tempot lämnade mer att önska. Även om bilen var hel fattades det något fundamentalt; Fullt larm, som det kallas. 2006 var Sverige Serien tillbaka och genast var det tempoökning i containern. Det gick på nåder, som det brukar heta, och någonstans längs vägen blev återigen vägen något smal. Etter ett nätt smattrande i högersidan, vilket under denna tid hörde till vanligheterna, tog vi containern till femte plats i klassen och nu fick småpågar och upplänningar känna på vad vi kunde mäkta med när allt fungerade.  

2008 började lysande. Kampen om DM-bronset inleddes aktivt i 2 km. Full attack och inofficiell tid placerade oss som näst snabbaste Volvo Original totalt men sen blev det återblick i historien och punktering. Med 2003 i välbevarat minne skulle vi inte göra bort oss och bygga nytt under vintern. Vi fick upp tempot ordentligt på efterföljande sträckor och jagade ikapp mycket av den förlorade tiden men sen blev det strul igen. Noterna stämde helt plötslig dåligt med verkligheten samtidigt som jag körde som en riktig krycka. Vi nådde målet men något DM-brons fick vi inte med oss till Lund. Det tog Fredrik Nilsson hand om.

 

Till 2010 hade de "riktiga töserna" lämnat över till Lunds och rallysveriges okrönte "läderbralla", vilka efter ett erkännande nyligen inte längre passar. Med firma Schönström/Steiner kan det bara bli bra. Men om trevlighet i kupén är ett kriterium för slutresultat så speglar resultatet 2010 inte verkligheten. 200 meter efter start på SS1 blir det på tok för bra och grupp H containern, som vi nu rattade, plöjer som en söderslättsplog rakt ut i den småländska naturen. Ridå. 

 

Efter 200 meter 2010 hade vi 2012 placerat Steiner i servicebilen och Alice Hansson skötte notblocket. Men slutresultatet blev detsamma. Vi hade liksom alltid trevligt men 200 meter efter start rasslar det till i bakpartiet när infästningen till bakaxeln gav upp. Utbrottet som följde censureras för det var många fula ord som inte bör se dagens ljus. Utbrottet eskalerade med att jag lugnt och behärskat, nästa som Daniel Ekdahl, sparkar igen dörren med sådan kraft att dörrsidan lossnar och handtaget går i baklås. Rutan höll dock.   
 

bilderna har vi lånat från diverse sidor på "nätet"

 

Snö

Med årets första snö, och det kom ett par decimeter i Rynge, kom även vinterns första aha-upplevelse. Den nya direktörsvagnen är precis hur tråkig som helst med sina nymodigheter. Nymodigheter som får vem som helst att kunna köra bil när det är lite glatt under sandalerna. Nä ska det köras får det bli med Polon (som fortfarande saknar en bakrutan efter inbrottet i augusti). På väg från tåget i Rydsgård efter jobbet fick det bli småvägarna hem och då var aha framme och drog i körriktningen. Polon stod med nosen på fel håll med baken och vänstersidan väl parkerad i en plogvall. Det var första, fortsätter vintern blir det med all säkehet fler aha-upplevelser.

På lördag kör vi en mindre säsongsavrundning i Rynge med systrarna Ekdahl, Andreas Nilsson, Claesson, lille Steiner och Sheriff Buford T Justice him self, Steiner den äldre.