I juletid
är det inte helt ovanligt med
att gammal skåpmat och anda händelser från forna tider dras fram och
dammas av för att återigen visas i rampljuset. Jag tänkte inte vara sämre, utan gräva djupt i kistan av gamla händelser.
Fokusområdet, modeord inom lärarkåren, blir Silverratten i Älmhult. Försöken sträcker sig till 2002, 2003,
2004, 2005, 2006, 2008, 2010 och 2012 om jag räknar
rätt. Kartläsare har varit Albertz x 2, Andrea x 3 och Camilla, Steiner
och Alice en gång vardera.
2002 var
vi grönare än vårgräset när vi som färska B-förare tog oss igenom Älmhultshelvetet som det året
ingick i Sverige Serien för Volvo Original. Resultatet
blev blygsamt men vi kunde kvittera ut en målgång. Om än i de lägre regionerna av resultatlistan. Gamla LAS076 sjöng redan i säsongsinledningen på sista versen så vi lägger en del av skulden där.
På MJB327(Vad gäller Ekdahl?) hade lacken knappt torkat 2003 innan vi med
full kraft möblerade om stativet på SS2. Återigen var det Sverige Serien
och återigen var det Albertz som skötte notblocket. Efter en dassig punktering på SS1 skulle det hämtas igen tid på SS2. Istället för inhämtning av tid blev det en vådlig luftfärd och fyra varv rakt in i
verksan i Tirup. Ridå var ett uttryck som användes i kompisgänget under denna tid och ridå med riktigt tjockt draperi gällde
nu. Jag och Albertz gömde oss i skogen när teamchef Schönström kom springande i skogen för
att inspektera eländet. Bilar ska användas sägs det. Frågan är om detta var riktigt förankrat hos alla parter?
2005 hade hytten växt till en modell 740 men inte gick det bättre för det. Jag och Andrea kom förvisso i mål men tempot lämnade mer att önska. Även om bilen var hel fattades det något fundamentalt; Fullt larm, som det kallas. 2006 var Sverige Serien tillbaka och genast var det tempoökning i containern. Det gick på nåder, som det brukar heta, och någonstans längs vägen blev återigen vägen något smal. Etter ett nätt smattrande i högersidan, vilket under denna tid hörde till vanligheterna, tog vi containern till femte plats i klassen och nu fick småpågar och upplänningar känna på vad vi kunde mäkta med när allt fungerade.
2008 började lysande. Kampen om DM-bronset inleddes aktivt i 2 km.
Full attack och inofficiell tid placerade oss som näst snabbaste Volvo Original totalt men sen blev det återblick i historien och punktering. Med 2003 i välbevarat minne skulle vi inte göra bort oss och bygga nytt under vintern. Vi fick upp
tempot ordentligt på efterföljande sträckor och jagade ikapp mycket
av den förlorade tiden men sen blev det
strul igen. Noterna stämde helt plötslig dåligt med verkligheten
samtidigt som jag körde som en riktig krycka. Vi nådde målet men något DM-brons fick vi inte med oss till Lund. Det tog
Fredrik Nilsson hand om.
Till 2010
hade de "riktiga töserna" lämnat över till Lunds och
rallysveriges okrönte "läderbralla", vilka efter ett erkännande nyligen inte längre passar. Med firma Schönström/Steiner kan det bara bli
bra. Men om trevlighet i kupén är ett kriterium för slutresultat så speglar resultatet 2010 inte verkligheten. 200 meter efter
start på SS1 blir det på tok för bra och grupp H containern,
som vi nu rattade, plöjer som en söderslättsplog rakt ut i den småländska naturen. Ridå.
Efter 200
meter 2010 hade vi 2012 placerat Steiner i servicebilen och Alice Hansson skötte notblocket. Men slutresultatet blev detsamma. Vi hade
liksom alltid trevligt men 200 meter efter start rasslar det till i bakpartiet
när infästningen till bakaxeln gav upp. Utbrottet som följde censureras för det var många fula ord som inte bör
se dagens ljus. Utbrottet eskalerade med att jag lugnt och behärskat, nästa som Daniel Ekdahl, sparkar
igen dörren med sådan kraft att dörrsidan lossnar och handtaget
går i baklås. Rutan höll dock.
bilderna har vi lånat från diverse sidor på "nätet"