Efter nederlaget i Anderslöv var siktet inställt på bot och bättring i Simrishamn. Det fanns några ljuspunkter i Anderslöv och de ljuspunkterna skulle förvaltas på bästa sätt. Var det i alla fall tänkt. Första sträckan var Bästekille. Detta är en sträcka som knäckt många skälvförtroenden genom åren. I år var den dessutom förlängd med 2 km vilket gav ytterligare några kilometer potentiella bekymmer. Vi bjöd inte på någon större dramatik vilket förmodligen berodde på att vi körde för långsamt. Trots att det i mitt tycke gick ganska dålig, vilket ofta är fallet, visade tiden att vi var bra med. Det fanns alltså potential till att det kunde bli bra i slutändan.
På sträcka 2 var det roliga över. Redan efter någon kilometer börjar det låta och banka från bakvagnen och bilen for halvt okontrollerat över hela vägen. Väl i mål kan vi konstatera att bulten till trelänkstaget gått mitt av och staget hänger och släpar i marken. Därav den bitvis totalt okontrollerade framfarten. Ridå igen. Tiden var precis som på SS1 klart gångbar och vi ligger 6:a i division 1 (det nya seedningssystemet) och 19:e totalt. Nu spelade det mindre roll för det var bara att dra för ridån och ge upp ännu en gång.
Nya tag kommer tas i Sydrallyt och då kommer Marie pga av jobb lämna över högersoffan till den numera blåslagna cykeldåren Hans-Daniel.
