Många fel gör inte ett rätt. Återigen satt Andy Nilsson i högersoffan efter att ha fått blodad tand i Sydrallyt men när jag på grund av bättre vetande valde att prova åka med mer frambroms än tidigar på SS1 blev det en värdelös start på dagen. Kändes osäkert och NOA levde sitt egna liv var min bestämda uppfattning. Till SS2 justerades bromsarna tillbaka till vad vi åkt med tidigar och nu gick det klart bättre tidsmässigt. Tanken var att vi skulle öka något på SS3 och det gick lysande i 5 km sen tog det roliga slut. En simpel snurrning i ett vägbyte tog 12 minuter att reda ut då framhjulen gled ner om dimeskanten och bilen satt fast och utan publik bortsett från vägvakten och två tappra småkillar som inte orkade lyfta en tung Volvo. Inte förrän lite starkare karften anlände efter ett par minuter lyftes Volvon upp ur det mjuka diket. Nu var inte katastofen över utan i all okoncentration missade jag en not och återigen var NOA utanför spår i en lurig höger 2.
Efter att ha deklarerat för Ola Strömberg som skötte radiosändningar från målet att "rally är en jävla skitsport" och sur som en citron lämnat sträckmålet kunde det kanppast bli värre. Men man slutar inte förvånas. En lång, lite för lång, transport från sträckan till service i Växjö knäcke det sista som fanns kvar av självkänsla när vi 1 km från service får stopp. Bensinen tog slut och med den det sista av mitt tålamod. Andy valde mycket klokt att inte nämnvärt kommentara det inträffade.
När det fungerar så fungerar det bra men det är för många fnurror på tråden för att en ska kunna vara ens lite nöjd. Nya friska tag utlovas dock och ska hädanefter åka med full tank.
