Avslut 2012

Då var det dags att avrunda 2012. Ett år som ur rallysynpunkt bjudit på precis lika mycket framgång som de två senaste åren. Men ljuspunkter fanns och 2013 ska vi förvalta ljuspunkterna efter bästa förmåga. Vad tar vi med oss från 2012? Bl.a. att jag är en mycket långsam snickare (ytterligare ett område där man alltså inte är alltför snabb). Det som skall bli garage går långsamt frammåt, med betoning på långsamt.

Att Daniel Ekdahl är riktigt snabb på grus, i alla fall utan bil

 

 

Att Alice och Pontus kom med i Sydsvenskan, och som av en händelse även baken på "containern"

 

 

 

Att Steiner(s) har klippt av sig det tidigare långa håret som ett tecken på att de blivit vuxna?

 

 

 

Och inte att förglömma, Ekdahl är riktigt snabb på grus...

 



 

 



GOD JUL

The Continer Crüe önskar alla en God Jul och ett Gott Nytt År

Sigge..

Återblick

I juletid är det inte helt ovanligt med att gammal skåpmat och anda händelser från forna tider dras fram och dammas av för att återigen visas i rampljuset. Jag tänkte inte vara sämre, utan gräva djupt i kistan av gamla händelser. Fokusområdet, modeord inom lärarkåren, blir Silverratten i Älmhult. Försöken sträcker sig till 2002, 2003, 2004, 2005, 2006, 2008, 2010 och 2012 om jag räknar rätt. Kartläsare har varit Albertz x 2, Andrea x 3 och Camilla, Steiner och Alice en gång vardera.

2002 var vi grönare än vårgräset när vi som färska B-förare tog oss igenom Älmhultshelvetet som det året ingick i Sverige Serien för Volvo Original. Resultatet blev blygsamt men vi kunde kvittera ut en målgång. Om än i de lägre regionerna av resultatlistan. Gamla LAS076 sjöng redan i säsongsinledningen på sista versen så vi lägger en del av skulden där. På MJB327(Vad gäller Ekdahl?) hade lacken knappt torkat 2003 innan vi med full kraft möblerade om stativet på SS2. Återigen var det Sverige Serien och återigen var det Albertz som skötte notblocket. Efter en dassig punktering på SS1 skulle det hämtas igen tid på SS2. Istället för inhämtning av tid blev det en vådlig luftfärd och fyra varv rakt in i verksan i Tirup. Ridå var ett uttryck som användes i kompisgänget under denna tid och ridå med riktigt tjockt draperi gällde nu. Jag och Albertz gömde oss i skogen när teamchef Schönström kom springande i skogen för att inspektera eländet. Bilar ska användas sägs det. Frågan är om detta var riktigt förankrat hos alla parter?

 2004 var Andréa tämligen grön i högerstolen men det märktes inte på SS1. Kan nämnas att vi var en sekund före Patrik Flodin och det gav mersmak. Men sen kom SS2 och det hade ju föranlett problem ett år tidigare. Nu hamnade vi förvisso återigen ur spår och fick kasta in handduken men där slutade likheterna med året före. Volvon blev trehjulig men det var allt.
 

2005 hade hytten växt till en modell 740 men inte gick det bättre för det. Jag och Andrea kom förvisso i mål men tempot lämnade mer att önska. Även om bilen var hel fattades det något fundamentalt; Fullt larm, som det kallas. 2006 var Sverige Serien tillbaka och genast var det tempoökning i containern. Det gick på nåder, som det brukar heta, och någonstans längs vägen blev återigen vägen något smal. Etter ett nätt smattrande i högersidan, vilket under denna tid hörde till vanligheterna, tog vi containern till femte plats i klassen och nu fick småpågar och upplänningar känna på vad vi kunde mäkta med när allt fungerade.  

2008 började lysande. Kampen om DM-bronset inleddes aktivt i 2 km. Full attack och inofficiell tid placerade oss som näst snabbaste Volvo Original totalt men sen blev det återblick i historien och punktering. Med 2003 i välbevarat minne skulle vi inte göra bort oss och bygga nytt under vintern. Vi fick upp tempot ordentligt på efterföljande sträckor och jagade ikapp mycket av den förlorade tiden men sen blev det strul igen. Noterna stämde helt plötslig dåligt med verkligheten samtidigt som jag körde som en riktig krycka. Vi nådde målet men något DM-brons fick vi inte med oss till Lund. Det tog Fredrik Nilsson hand om.

 

Till 2010 hade de "riktiga töserna" lämnat över till Lunds och rallysveriges okrönte "läderbralla", vilka efter ett erkännande nyligen inte längre passar. Med firma Schönström/Steiner kan det bara bli bra. Men om trevlighet i kupén är ett kriterium för slutresultat så speglar resultatet 2010 inte verkligheten. 200 meter efter start på SS1 blir det på tok för bra och grupp H containern, som vi nu rattade, plöjer som en söderslättsplog rakt ut i den småländska naturen. Ridå. 

 

Efter 200 meter 2010 hade vi 2012 placerat Steiner i servicebilen och Alice Hansson skötte notblocket. Men slutresultatet blev detsamma. Vi hade liksom alltid trevligt men 200 meter efter start rasslar det till i bakpartiet när infästningen till bakaxeln gav upp. Utbrottet som följde censureras för det var många fula ord som inte bör se dagens ljus. Utbrottet eskalerade med att jag lugnt och behärskat, nästa som Daniel Ekdahl, sparkar igen dörren med sådan kraft att dörrsidan lossnar och handtaget går i baklås. Rutan höll dock.   
 

bilderna har vi lånat från diverse sidor på "nätet"

 

Snö

Med årets första snö, och det kom ett par decimeter i Rynge, kom även vinterns första aha-upplevelse. Den nya direktörsvagnen är precis hur tråkig som helst med sina nymodigheter. Nymodigheter som får vem som helst att kunna köra bil när det är lite glatt under sandalerna. Nä ska det köras får det bli med Polon (som fortfarande saknar en bakrutan efter inbrottet i augusti). På väg från tåget i Rydsgård efter jobbet fick det bli småvägarna hem och då var aha framme och drog i körriktningen. Polon stod med nosen på fel håll med baken och vänstersidan väl parkerad i en plogvall. Det var första, fortsätter vintern blir det med all säkehet fler aha-upplevelser.

På lördag kör vi en mindre säsongsavrundning i Rynge med systrarna Ekdahl, Andreas Nilsson, Claesson, lille Steiner och Sheriff Buford T Justice him self, Steiner den äldre. 

Dackefejden 2009

En gammal goding.1.22 in kommer Containern. (Köra grus köra grus...)

15 tävlingar i RS-DM...

Till 2013 får asfaltåkarna ha ordning på prylarna om de ska köra hela RS-DM. 15 tävlingar. Någon har verkligen tänkt till. Nu räknas "bara" 12 av tävlingarna men det är en stygg serie man mobiliserar upp. Kul med nya tävlingar, det kan man inte kritisera, men när en rad klubbar kör dubbla race där båda ingår i serien ställs frågor. Om båda tävlingarna dessutom kommer köras på samma område med marginell förändring i bansträckning då är jag tveksam. Att klubbar vill arrangera tävling ska vi dock inte klanka ner på utan uppmuntra. Nu var jag inte på rallymötet i Hässleholm och jag har tidigare fått höra att har man synpunkter gör man bäst i att lyfta dem i rätt sammanhang, något jag helt klart håller med om. Förmodligen fanns där aktiva på plats som kör RS-DM som tyckte detta var en lysande idé och då är problemet löst. Demokratiska beslut enligt majoritetsprincipen gäller. Tyckte inte om nya läraravtalet heller men som ombud för facket får man sluta upp bakom beslutet och jobba utifrån det.

Vad jag däremot vill lyfta är: vem har tänkt på funktionärerna? Börjar bli många helger för eldsjälarna. Klubbarna hjälper varandra, det är ett måste. Trelleborg, Arlöv, Lund, Eslöv, Svedala, Hörby, Tomelilla, Kristianstad bygger sina tävlingar med hjälp av funktionärer från andra klubbar. Beundransvärt. Skulle vilja se MFF stå och sköta korvförsäljningen på Vångavallen i Trelleborg och HIF hjälper till med att dirigera publiken och dela ut program. Otänkbart. När antalet tävlingshelger ökar blir det tufft för de aktiva men det börjar bli riktigt tufft att motivera eldsjälarna att i timmar stå och vakta bockar, koner, stickvägar, ATA-band, starter, målgångar etc. Det är dessvärre ofta samma från klubbarna man möter i funktionärsleden (en del börjar bli till åren dessutom). Har vi nått punkten med betalda funktionärer? Hoppas inte det för då blir 15 tävlingar ganska snart 0.

lite wackenhistoria

annat är inte bra nog... hoppade 2012 men föroppningsvis där -13

en annan hade missat rampen...

2012...

2012
Dags att sammanfatta året. Det mest lyckade blev när vi lämnade över styret till Erik Harrysson. Bara det säger ju en hel del! Två pallplatser, en vinst i Hörby och en bronspeng i Eslöv blev det när Harry skötte spakarna. När jag och Alice skulle sköta körandet fanns det mer att önska. Premiären i Simrishamn missade vi p.g.a. jobb och sjukdom. När vi väl tog oss samman och kom till start i "Kongen" var det med besked. Som total novis, första tävlingen  i skogen och med noter, gjorde Alice en gedigen insats och vi låg bra till i klassen i efter två sträckor. Sen packade containern ihop 300 meter in på SS3 när balaxeln började leva sitt egna liv och ekipaget använde kardanaxeln som redskap till ett ordentligt stavhop.

En vecka senare hade vi lappat ihop, och förstärkt. Ett "kärringstopp" och 300 meter in på SS1 i Älmhult packade dock återigen infästningarna till bakvagnen ihop. Vi hade toppat med systrarna Ekdahl och Steiner som service men icke. Firma Schönström/Steiner har kört 300 meter i Älmhult förr och varför bryta en fullgod trend.

Nya tag och större hål i börsen. Karlskrona gav en målgång dock som sista bil efter en mindre härdsmälta i kupan hos chauffören på SS2 som gav 12 minuters naturkunskap för besättningen.

Vi kände oss dock positiva efter en del fina tider i Karlskrona och när vi kom till Växjö fanns planer och en tempoökning. Detta kom på kant direkt när "kapen container" inte levererade annat än ett praktfullt förarmisstag och med lite otur hade Thörjessons Opel fått  en fin 940 avgjutning i fronten. För vart bilen var på väg låg i allt annat än förarens händer. Ja, jag erkänner. Bilen kör jag och Alice åker. Ibland går det, ibland går det inte.  Nu körde containern bara SS2 och SS3 innan det blev generalras i lådan. Ridå och dyrt.

Davidssonlådan var fin och fungerade hela Snapphanerallyt och med tider som matchade Christoffer Holmberg, Mats Andersson, Bellborg, Jocke K på SS2-4 (1 och 5 lämnar vi) blev det en målgång och en tiondeplats i klassen. Nöjda? Skiter björnar i skogen och har Blind Guardian ös på dubbelkaggen.

Förbil i AMC-Rajset och taggade till Tv-Svängen. Här blev det dock en återblick till vårens begivenheter och firma Schönström/"micro" sållade sig till åskådarna i starten på SS3 när den nya lådan lämnade in.

Ni kan själva räkna ut sammanfattningen av året. 2013? Varför inte.

Kanonen...

Tillsammans med Harrysson inleddes säsongen och tillsammans med Harrysson skulle den avslutas. Seger i premiären Hörby och seger i avslutningen i Eslöv. Så var iallafall planen. Der schwarze panzer wagen vi körde i Hörby har under säsongen sålts vidare och numera är det en blank, vit skapelse av modell 940 ur Volvos sortiment som team Panzer Elite skulle mobilisera styrkorna med. Under rekognosceringen, som gjordes med min VW Polo med stötdämpare som cykelpumpar och gummibussningar torra som skorpmjöl kunde vi glatt konstatera att det var ett bra sätt att vinna på. Kändes helt rätt. Hade i stort sett redan hällt upp och provsmakat skumpan och jag tror inte ens att Mats Andersson vågat plocka ut en lika kassaskåpssäker seger. Det som skiljer Mats och Harry åt, vågar jag påstå utan att ha åkt med Mats, är att Harry är strået vassare i den så viktiga uppladdningsfasen medan Mats kanske har ett visst övertag när det kommer till själva körningen.

Fullt fokus på SP1 och Harry lät 940n smaka på ordentliga häng på det mer än lite hala provet. På SP2 och 3 kuggade vi i tvåan(!) också och nu var det ordentlig satsning och ordning på grejorna. OK, Harry visade tydlig styrka även i körningsfasen vilket borde innebära att vi nu var mer än fulländade. Fulländade var dock mer än vad vi kunde säga om baksulorna. På SP4 tog de tvärslut och samtidigt som däcken var på väg ut var lyktstolparna på väg in. När fästet inte längre kunde mäta sig med 940:s framfart höll hela härligheten på att ta ände med förskräckelse. Toppade med att riva en kon i målgården och nu genomgår föraren i den vita stridsvagnen ett total metamorfos. Lugnt, stillsamt, tryggt är ett minne blott och istället är det en något mer upprörd stämning tillspetsat med okvädesord så grova att inte den sliskigaste blaskan eller ljusskygga hemsidan skulle publicera dem.

Nya mackor på inför SP5 och även om det återigen var något lugnare i kupén blev det återigen lite för bra och ytterligare en kon kom i vägen när vagnen placerades något utanför målgården. Även i högerstolen började tydliga svaghetstendenser visa sig. Uppladdning i form av i stort sett dygnetruntarbete dagarna innan tävling och när orken tröt kom febern som ett brev på posten under lördagseftermiddagen. Då stod fortfarande ett par timmars jobb för dörren innan rallyuppladdnigen inför söndagen kunde börja. Om utbrottet nått höga höjder i målet på SP4 sprängdes alla gränser på richtersskalan i målet på SP5. Den trötte kartläsaren vågade i kulspruteelden inte komma med några lustiga kommentarer, stöttande inlägg eller manande uppmaningar utan gjorde bäst i att hålla klaffen och sitta still om det inte skulle bli apostlahästarna tillbaka till service och kartläsarlöst på avslutande SP6.

Sista sträckan och nu var det återigen full satsning som stod på agendan och det gick bra. Riktigt bra. Men frisk ingångshastighet in i den lille avstickaren genom "grindahollet" innebar återigen att solida föremål var på god väg att åberopa intrång i Panzer Wagens högersida. Harry höll sig dock lugn och valde, är jag tacksam för, att inte försöka klara utgången ur avstickaren utan valde ett något kostsammare alternativspår. Trots denna miss en bra tid. Totalt blev det en tredjeplats 7 sekunder efter Berglund och 5 efter Tom. När jag påpekade att utan de två konerna hade vi vunnit hängde högerkroken löst!

...They are the Panzer Elite, born to compete, never retreat
(Ghost Division)
Living or dead, always ahead...

Pontus Berglund

... Arlövs MC:s klubmästare för tredje gången finns porträtterad i sydsvenskan för er som missat det.
http://www.sydsvenskan.se/ljud-och-bild/bildspel-pontus-berglund-rallyforare/

Finns t.o.m en bild på en sliten Grupp H 940 och en bild på dess ännu slitnare pilot.

Mycket snack...

...men lite verkstad. Lokaltidningen ville veta lite om AMC-Rajset och då svarar man.

http://lommabladet.lokaltidningen.se/hoppas-paa-gott-samarbete/20120925/artikler/709279999

Nya delar...

... Till lådan har anlänt. Kostade gratis då det var något tillverkningsfel på delana som satt i lådan och föranledde haveriet. Ny bottenstock och två nya drev blev det. Nu väntar en lång vinter innan containern kommer ut och får andas igen. Men jag hade inte riktigt tänkt packa ihop overallen inför vintern riktigt än. The Container Crüe goes Panzer Elite. Mer om detta när det närmar sig.

Lådan...

Tirup Service har rivit lådan och konstaterat att det var ett fabriktionsfel som föranledde lördagens haveri. Inget man kunde göra något åt för att förhindra. En sak man däremot funderar på är oddsen för att det ska hända. En enkel fråga; när fan ska det bli stolpe in!

TV-Svängen

Nä, det blev inte bra alls. Trots att vi toppat med Olsson och Ekdahl (de e helt annat) blev det ordentligt rassel i växellådan direkt efter starten på SS3. Nu lägger vi locket på så får vi se hur det blir med rally framöver. Mer i år blir det med största sannolikhet inte. Längre rapport från "svängen" kommer i dagarna

Tv svängen imorgon

Allt lastat och klart för imorgon. Servicechefen imorgon, David Olsson, har sett till att containern är redo för nya prövningar. För att testa att allt fungerade fick vi ta en liten tur och konstatera att det gick att sladda på Tirupsvägen idag också... The-Kannan går in i sin absoluta avslutning och att någon kan röra Berglund är inte troligt, rimligt eller ens möjligt. 2011 års kamp slutade till Berglunds fördel. Detta bl.a. efter att Steiner haft lite missflyt och hamnat utanför idealspår. Det pratas om att det var första gången på 30 år någon missade så grovt runt sjököpssjön, men det kan ju vara mest prat. Lillaprodrive pratar om dubbla varningar över krönet. Tror dock det var en hel del varningar redan 2011.

Fick höra lite egna tider från i söndags och omgång två räckte till 14:e tid totalt. Inte illa pinkat för att vara en trähäst om jag får säga det själv.

AMC-Rajset klart

Då var det avklarat. AMC-Rajset 2012. Förbil, lugnt och stillsamt, Arlövs Motor Clubs revisor i högerstolen (eller rättare sagt revisorns man då viss avundsjuka hängde i luften). Jag gjorde vad  jag kunde för att bjuda på lite show men samtidigt får hjärnan hänga med och några totala hjärnsläpp som förbil kanske hade varit lite i överkant. Viktor, revisons man, åkte runda ett och två sen skulle vinnaren i publiktävlingen få åka runda tre. Segraren i tävlingen, till Emmy Borgqvists förtret, blev en kille i 13-14 års åldern vid namn Hampus. Det visade sig att han var kusin med systrarna Ekdahl och eftersom Daniel Ekdahl haft ekniskt strul på helvetesmaskinen svirade Hampus snabbt om till Daniels overall och verkade taggad på att åka Grupp H-container. Jag försökte vara så pedagogisk som möjligt är jag förklarare vad som hände under färden. Första varvet gick lugnt och eftersom killen verkade lugn och inte sa mycket var det bara att öka ett snäpp till varv två och tre. Här krävdes det t.o.m. lite tunga utandningar och mycket pedagogik när containern tog ett snedsprång på gruspartiet i skogen. Hampus verkade nöjd och att få bjuda på en åktur till någon i publiken var riktigt roligt. Nu var det dock inte helt slutkört ännu. Det skulle köras en VIP-Runda också med en tjej från tävlingssponsorn Veidec. Nu fick vi nog öka igen för med tjejer i bilen är man i sitt rätta element. Dessvärre blev det en däckseparation på vänster bakhjul vilket resulterade i sjuk obalans. En eller två sladdar blev det dock.

Nu är det TV-Svängen nästa. 

Glömde...

Firma Schönström Steiner, den här gången med inslag av Claesson, har fått "bröbilen" a.k.a servicebilen att gå lite på tvären. Den 56 000 mil unge guldpärlan fick sig en tur och som alltid måste man prova för att se om det går att sladda. Steiner satt väl fastspänd i baksätet. Nästan som en riktigt direktör med egen chaufför...

Aha upplevelse direkt

Då var det klart för AMC-Rajs imorgon. Skulle ta en provtur och köra in de nya bromsbeläggen och känna på de bättre begagnade 17" Michelinmackorna som Gunnars Motorsport tyckte vi skulle ha. Det blev aha-upplevelse tämligen omgående. Första svängen, 300 meter från garaget tog containern stycke med piloten och hela härligheten gick på tvären. Två maffiga spår i asfalten, ett maffigt spår i de undre klädesplaggen och ett maffigt hjärtsnörp. Må det bli lugnare imorgon för annars kommer det behövas mer än ett ombyte!

Amc-rajset på söndag

Dags att stimma till det lite inför söndagens begivenheter. Containern är redo för att gå förbil. Mer spännande än så blir det nog inte. Men det finns ju andra som skall tävla och jag har precis varit på ett av Malmös många vattenhål, detta vattenhål har dessutom egen tillverkning, och upphämtat ett pris till någon. Vem vet, kanske det blir klassegraren i B-Voc som kan fira segern på just detta vattenhål. Inget bestämt ännu! Men låt oss ponera att det faktiskt blir så, då står kampen bl.a. mellan systrarna Ekdahl. Spännande värre. Nu när det dessutom är seedat startfält gäller det att bevisa att mannen som lagt seedningen hade fundamentalt fel. Jim blir dock en tuff utmanare. Skulle däremot segraren i B grupp-H få priset sätter jag en slant på Steiner. Väl investerade pengar!

Lugnet före stormen... (riding the storm)

Arbetet med Sydsten AMC-Rajset går på högvarv för att förhoppningsvis leverera ett bra och uppskattat arrangemang. Vi kommer förmodligen sko containern med 17" mackor. Åker förbil och har bättre däck än någonsin, idioti?

Det blev inget Wacken 2012 och med tanke på väderläget under festivalen var det kanske lika bra. Hittade en bild på en skön snubbe. Roger Tullgren. Ett par timmar tidigare satt han i vårt tält och letade efter svart nagellack men gick bet. Tältgrannarna från Italien hade däremot kosmetikan iordning och resultatet blev...

bakslag...

Man hinner inte få lite framgång förrän man med full kraft ska slås ner i sandalerna och känna på nästa bakslag. 10 minuter efter målgång i Hässleholm fick jag ett samtal från en vänlig skäl som informerade att min Polo blivit vandaliserad på pakeringen vid Rydsgårds Station.

Sidorutor, bakljus och sidospegel var sönderslagna. Men en Folkracelagning senare och är Polon fit for fight igen.

Snapphanerallyt... Målgång och fan vad det gick

Snapphanerallyt tillhör inte teamets mer lyckade tävlingar. En målgång under 13 års tävlande och förmodligen den ende i södra distriktet som bara lyckats köra Hovdala vid ett tillfälle tidigare. Med årets resultatfacit var ett nytt försök till målgång i Hässleholm absolut ingen självklarhet. Med ny växellåda efter raset i Växjö gick bilen riktigt bra när vi tog den på en liten provtur i veckan så nu skulle det gå utav bara fan. Och med Hovdala som SS1 skulle vi iallafall komma att starta på sträckan. Nervös? Bara förnamnet och inte blev det bättre av att det var start på asfalt. Har en viss förkärlek för motorstopp så fort lakritsremmarna ska greppa i annat underlag än grus. Det blev inget motorstopp men det var inte långt borta för det var med ett hostande och harklande vi i maklig takt rullade iväg från start. Även resten blev väl lite si så där. Men vi tog oss i kragen på båda sidor om kardantunneln och på SS2 blev det en klar förbättring och 8:e tid i klassen och 14:e totalt. Nu när vi hade ångan uppe var det bara (låter så lätt) att fortsätta i samma tempo på SS3 och 4. Inför sista sträckan, otroligt att vi kom till sista sträckan i en tävling, började Alice bli kaxig och utlovade attack och fina tider till höger och vänster. Tillbaka till nervöst sammanbrott och när jag dessutom insåg att det återigen var asfaltstart som gällde var det oroväckande tyst mellan ratten och ryggstödet i containern. Vi skulle tydligen utmana Mats Andersson. Eftersom Mats inte har några större meriter att skryta med borde detta vara lika enkelt som att sno godis från små barn! Nu har dock Mats en akilleshäl, märkväl en akilleshäl, och den heter Opel Astra. Att både The Container Crüe och Mats fanns på startlinjen på en sista sträcka hör inte till vanligheterna, vilket Mats var snabb att påpeka. Nu uteblev Alice utlovade kamp då Mats fick kasta in handduken redan i starten då växellådan packade ihop. Återigen klarade vi oss från motorstopp men likt första sträckan var det inte mer heller. Vi körde på allt vad skitet förmådde och det gick bra i drygt halva sträckan sen blev det jobbigt. Bromsarna gick minst samt varma och mot slutet fanns ingen bromsverkan kvar alls och när man kommer fullt på högsta polletten och ska få hejd på härligheten och inget händer är iallafall inte jag man nog att hålla mig lugn och sansad. Det drogs i alla tänkbara spakar och reglage i tron att det skulle underlätta. Jävla panik! Välkommen till årets åkattraktion, Volvo 940 Container Crüe edition. Åk 180 blås på grus och hoppas att bilen har bromsar när det är dags att svänga. Det blev målgång. Andra i år och andra gången i karriären i Hässleholm. Totalt blev det en 18:e plats och en 10:e plats i klassen.
The Container Crüe

Jakt i Trelleborg

Det blev en liten tur till Trelleborg för att inspektera formen på södras RS-specialister. "Systrarna" Ekdahls framfart skulle bevittnas och bedömas och man kan inte säga annat än att det såg bra ut. Men mot Jim Nilsson fanns inget att göra. Jim verkar vara inne i ett "stimm" och radar upp den ena fina körningen efter den andra och det spelar ingen roll om det är småländsk grus eller sydskånsk asfalt lakritsremmarna ska greppa i. Lite bilder på de tre...

Yddingeloppet

Läste i Tommy Svenssons (motorbloggarens) krönika att han satt elvakaffet i vrångstrupen när hans rallyhjärna inte kunde tolka det som hände i hans absoluta omgivning när han bevittnade Crazy Race i Mala. Morgan Sandberg, co-driver, och Per Levin, tidigare Volvoförare, sprang, kravlade, klättrade i skiten vilket uppenbarligen tog knäck på krönikören. Under finns resultatlistorna från 2010 och 2011 års Yddingelopp. 12 km terränglöppning i bokskogen utanför Malmö. 109:a totalt 2011 av 689 startande och 88:a totalt 2010 av 654 startande. Viktigt att killen som representerar St:Knuts Tennisvänner och slutar 89:a i 2010 års upplaga är bakom i resultatlistan. Vi delar nämligen arbetsrum på jobbet och han är även den andra delen av formstarka "resebolaget" OlaTomas Travells.

AMC-Rajset

Affischen till årets AMC-Rajs. Fantasin börjar tryta så den är slående lik 2011 års version. Med den skillnaden att en Volvo fått ta plats på affischen. Återigen finns en del nya idéer kring bansträckning men det verkar svårt att genomföra så det blir nog samma sträckning som 2011 års tävling. Vi kommer, tro det eller ej inte att tävla, i vår hemmatävling. Vi kommer däremot köra förbil och hoppas kunna bjuda ett eller annat krontrollerat ställ med diverse gäster i högerstolen.

Semester blandas med jobb

Det är lugnt på rallyfronten. Svårt att köra när man saknar gierkasse. Har semester men hål i börsen löses bäst med jobb och helgen fick gå åt till jobb i Stockholm. Vi laddar inför Snapphane i augusti och då ska containern pressas till nya utmaningar. Får pga av jobb hoppa över "Svampa" men Alice gör slag i sak och sätter sig bredvid Berglund. Får utvärdera efter för att se vem som laddar bäst och kör fortast, Schönström eller Berglund. Min bil låter mer så 1-0 till Schönström. Min bil har mer effekt 2-0 till Schönström. Min bil håller sämre 2-1 till Schönström. Ser fram emot en inbjudan att vinna med team panzer elite nu när ny bil är inhandlad! Idioter samlade på samma ställe kallas psykvård, eller rallytävling om idioterna har bil med sig på släp.

...

... Trist. Tvåans drev hade delat sig mitt av och sen kan man bara spekulera i vad delar av ett drev gör med övriga drev i växellådan när småbitarna yr omkring. Nu får vi se vad som händer framöver... don't wait for an answer - The devil is a dancer The container crüe

Här går det...

Men inte mycket längre... Ingvar Hansson hade kameran framme och fick en bra fokuserad bild på killen i kepsen på SS3. Hyfsad väl komponerad med en assymertisk komposition, viss rörelseoskärpa en kombination av utsnitten helbild och halvbild, eller försök till de båda. Något svag mättnad i färgerna och jag skulle gärna sett en något skarpare kontrast mellan de mörka och ljusa tonerna i bilden. Hur som helst trevligt med support i skogen och en bild är alltid en bild och den ljuger aldrig. Sladd och attack...

Dackefejden

Vi hade målsättningen klar inför Dackefejden i Växjö. En tempoökning skulle till och bilen skulle hålla ihop till mål, precis som den gjorde i Karlskrona. Det började spännande på redan på SS1. Redan i andra svängen blev vi nedvinkade då Tallebo Racings Fredrik Carlsson, som startade i bilen före, dansat av med sin 940. Ryktet säger att det dessvärre såg lite dassigt ut. Inte första gången i år vi blir nedvinkade - senast i Karlskrona låg Tallebo-Volvon uppochner mitt på vägen. För egen del åkte vi, i mitt tycke, på i ett ganska bra tempo men det skulle bli lite för bra tillslut. I en vänster med en liten berghäll på innern blev det snurr på möget. Blev lite för brett och så gjorde jag som jag gjorde med "vocen", dvs. bara klev på för allt vad det var värt och det fungerade inte. Snurr, backning och trix och så var massor av tid förbrukad. Tappade rytmen helt efteråt och var på det hela taget inte helt nöjd. SS2 fungerade klart bättre. Inga snurriningar eller annat knövel. Tyckte dock inte det kändes något vidare bra här heller utan mest tamt och oinspirerat. Alice tyckte dock att det mest var sura miner och så jävla sakta hade det minsann inte gått. Ett par sekunder för långsamt kanske men 28:e tid totalt var ändå helt OK. Men orosmoln började hopa sig. I mål-TK:n hördes ett väldigt missljud från växellådan. Tvåans drev lät inte bra. På sträcka tre blev det återigen mest strul. Tvåans växel försvann ganska omgående och det fick till följd att det blev att åka på trean och fyran. Inga problem men i ett vägbyte med en höbal på innern blev det problem. Tänkte åka på trean igenom men insåg att det var smalt, spårigt och inte alls lämpligt för den fart vi hade tänkt oss. Istället blev det röra och ettan slets i. Det blev som att dra handbromsen och höbal kom ivägen. Ut på ängen och vända och återigen försvann en massa tid. Resten av sträckan gick OK. Fungerade i stort sett bra med bara tre växlar även om det ibland blev lite svårt att hålla farten uppe i vissa 2:or. Alice fick känna på hur det är att bläddra för många blad i nothäftet på en gång så det blev utan noter de sista enochenhalv-två kilometrarna. När vi kom till mål blev det dock inte mer kört. Fick först inte i någon växel alls. Fick i trean men den är tuff att starta på. Fick tillslut i ettan men det lät inte heller något vidare bra. Bara att rulla till sidan och återigen "call it a day". Vårsäsongen har inte varit helt problemfri om man säger så. Vi tar dock nya tag i Hässleholm i Augusti. Håller det bara och vi får lite körning så kommer säkert tiderna också. Tycker att Håkan Tagesson är ett bra exempel. Kör mycket och det verkar hålla och han äter sig för varje tävling högre upp i listan. Vi tar efter...