Karlskronapokalen

Ja vad säger man. Har aldrig varit så nöjd över att bli totalsist i en tävling. Bilen höll hela vägen och för första gången sedan i juli förra året kunde vi för egen maskin ta oss hela vägen till mål. Som vanligt var det krokigt värre, som det ska vara i Blekinge, och med tanke på att jag kört två sträckor sedan september och Alice åkte två sträckor totalt i sin karriär kan vi inte vara annat än nöjda om man tittar på de tider vi klämde fram. Framförallt de två sista sträckorna där Alice fick bra ordning på noterna och chauffören vågade gasa lite. Fortfarande en bit efter men ingen total katastrof. Att vi blev sist berodde på en frisk satsning på SS2 som bar hela vägen rakt ut i den blekingska naturen. Hjärnsläpp, eller vad det nu kan ha varit. Vi tappade ca 12 minuter på den lilla men ack så kostsamma naturupplevelsen. Eftersom vi körde väldigt lite senast i Älmhult kan man säga att vi maximerade upplevelsen i Karlskrona. Vi valde att bege oss till Karlskrona redan under fredagen och tillsammans med team Berglund, som också valde att maximera vistelsen i skogen på SS5, inta ett av Karlskonas vandrarhem. Medan The container crüe laddade inför kommande uppgift med öl och korv kom VM-åkande Ramona Karlsson med en skål fruktsallad. Är det knepet, fruktsallad? Nä, riktiga män (nu är förvisso Ramona kvinna) kör bil utan GPS och laddar med malt, hulme, jäst och vatten. Sen blir man förvisso också sist! The Container Crüe